Aftonbladet – 28 augusti 1843, sida 2

———————A— vv satt, oupphörligt gäspande bakom den befjädrade eventailen, liknöjd för bela verlden. Efter en stunds förlopp återkom hofjunkarn, i triumf förd af doktorn. Löjtnanten, som vid alla tillfällen var utsökt uppmärksam emot sin onkel, skyndade sig emot honom, för att underrätta sig om hans helsa. Svaret tillät löjtnanten att taga en gladare min; ty hofjurkarn blott talade om ett litet dietfely, hvars följder han beskref med den fördomsfrihet, hvarpå hans ålder har privilegium. Men M:ll Clemence hade icke tålamod att sitta på samma stol hela eftermiddagen. Hofpredikantskan var ensam, det var i sin Ordning att hon gick till henne. Ett förtroligt samtal blef följden af detta närmande. Allt då och då riktades de talandes blickar på Linder, i synnerhet M:ll Clemences, som, i anseende till en liten närsynthet, nödgades anlita ett småtäckt plirande. Hon hade ännu icke hört det minsta om denne ungkarl, som kommit till orten, och hofpredikantskan måste gå tillhanda med de mest detaljerade upplysningar, rörande lans person, till och med om han var förlofvad. Detta var lyckligtvis icke fallet, hvilket hade till följd ett nytt, mera ihärdigt Plirande, och en liten rörelse med handen, hvarigenom florssbawletten kom att skrida nerom venstra skuldran. s Det arrangerades ett parti schack för kammarherren och Alastor. Den förre pikerade sig af att spela äfven detta spel väl, men blef matt två gånger å rad, skyllde på distraktion, sSyrpriser 0. S. V., Och syntes obenägen att fortsätta. Alastor var ej heller angelägen derom, utan lemnade med nöje sin plats, som intogs al löjtnanten,