Aftonbladet – 28 augusti 1843, sida 1

sjort en sådan skildring, att grefvinnan fann sig verkligen upprörd och uppmanad till föresatser — dem hon likväl gerna glömde, i detsamma hon trodde sig autoriserad dertill genom hofpredikan-tens upplysning, att den, som väckt dem, ej vore fullt orthodox. Att hon dock i grunden ej var elak eller förderfvad, torde man redan inse. Men, likasom i allmänhet personer, hvilka alltid lefvat i öfverflöd och i detta fall ej rönt lyckans omvexlingar, hade hon haft den olyckan att se sina fel alltför skonsamt behandlade, och fåfängan, denna svaghet som merendels är en följd af en felaktig uppfostran, isynnerbet den del deraf, som bibringas af mödrarne, hade tidigt hos henne blifvit utvecklad och närd. Vand vid nöjen alltifrån den tid, då hon begynte kunna njuta af desamma, hade begäret derefter hos henne blifvit en sjukdom, och satt henne i ett nervöst tillstånd, som gjorde att hon ofta föll i häftig gråt, utan alt rätt veta hvarföre, eller ett lika omedvetet hysteriskt skratt, som lemnade en tomhet elter sig, till hvars fyllande hon ej sällan såg sig iförlägenbet vid valet af medel, då hon alltför ofta genomlupit förströelsernas krets, och ingen sådan mera för henne egde retelse. Stjernerantz, som af kända orsaker var stött på Louise, tog sin: hämnd genom alt tvers öfver bordet öppna en rätt munter konversation med M:ll Clemence.! De. skrattade begge oupphörligt, utan att för det allmänna sorlet kunna urskilja hvad som å ömse håll sades, och försigtigast var väl detta; ty hade de hört det, så kanske de haft svårare vid att skratta. Som det, besynnerligt nog, sällan finnes någon sympati Jemellan sådane temperamenter, som det, hvil