Aftonbladet – 26 augusti 1843, sida 3

Säll den barmhertig är! Vid den af ännu ouppläckte, illasinnade och äreförgätne menniskor anlagda mordbrand, hvilken utbröt natten emeilan den 12 och 43 sistlidne Eebr., utanför Stångebro Tull i Linköpieg, och ödelade ifera sädeslogar och hölador, förlorade en välfrejdad, heder:ig man, nuvarande Skjutsrättaren härstädes, Peter Nilsson d. ä., en kort föro olyckan inköpt, men obetald, nästan ny sädeslege med s. k. Gnöst, för hvilken ban utfäst sig att betala fembundra Rdr Rgs. Allt i denna loge förvaradt höoch balmfoder, äfvensom all åkeroch köresredskap, blef ett rof för lågorna. Den skada, som derigenom drabbade Nilsson, är al ojafaklige män, nemligen Inspektoren och Bryggaren Söderström, Konsistoriivaktmästaren Hagberg och Trädgårdsaren Nyqvist ansedd och värderad till ett tusen Rdr hgs. Alt genom ädla och gifmilda menniskovänner få denna för Nilsson, med bustru och flere mindreåriga barn i knappa omständigheter bögst kännbara forlust betäckt, öppnades genom Hr Stadskomministern Meg. Rosengren en penningeinsårmling som bedrefs af bonom och undertecknad gemensamt. En otillräcklig tillgång, såsom erättning betraktad, inbragte denna insamling, och för nära 4 månader sedan uppbörde den alldeles, efter det densamma uppgålt til endast euthundrade fyratiosex Rdr Bko ). Således. och för att i det närmaste få den Nilsson oskyldigt öfvergångna olyckan ersatt, erfordras dertill minst femhundra fyratiosex Rdr Bko. För att vinna ett sådant ändamål, biir en förnyad insamling af nöden, och med ett välsignelserikare resultat för Nilsson och hans familj. Jag ågar höja min svaga stämma för en tillfredsställande utgäng. Barmbertiga medmenniskor! Ehuru J nästan dagligen besväras af de fattigas qvidan och böner om hjeip, tröttren J dock icke och skjuten den behöfvande ohjelpt från eder. Hvad bevisar detta annat än att J erfarit den ljufva hugsvalelse, hvaraf bjertat,fyl!es, hvarje gång J bevisat edra vanlottade golt, och visst är, Som det står att läsa: Du skall ej sjelf din nödtorft säkra, af Herrans händer mer än förr.a . . S!utligen beder jag få lägga på deras hjertan, som vilja väcka Nilsson en hjelpsam hand, att han derigenom möjigen skulle kunna betala sin skuld för den nedbrända losen och såmedelst undgå, att till sin borgenär nödgas öfverlemna det enda han eger, nemligen en torftig bostad der han, hustru och barn ännu åtminstone hafva tak öfver hufvudet. . De gåfvor, hvilka älla menniskovänner vilja förskjula, lorde gunstigast insändas direkt till undertecknad, sem ) Se Linköpingsbladen 54 15, 22, 26, 28, 50 och 31 för innevarande år.