nan presenterad, för att med gillande eliter ogillande ålbörder ge tillkänna hvad han ansåg för helsosamt eller icke. Palmfeldtska familjens hopp, unga herr Arthur, salt alldeles förlorad i åskådning af de sköna krukrussin, och ringde, med benen, under det han gjorde upp sina planer hur han skulle åtkomma en eller annan klase, utan att det gjorde något uppseende. Men det lilla buller han i distraktion föranledde, blef orsaken att han stördes i sin plan, som kullkastades genom en amper blick från nådig mamma, just som den skulle sättas i verket. (Forts. löljer.) —— TERRIER