Aftonbladet – 26 augusti 1843, sida 3

AR Slamret af knifvar och gafflar döfvade för e stund konversationen. Hofjunkaren lade för si ofantliga portioner, och åt vida mer än han or kade, såsom snåla menniskor vanligtvis göra, di de komma i tillfälle att härja på andras mark För öfrigt hade icke nykterhetsföreniogarne någo att invända mot omåttlighet i mat, och hofjun karen åt sig med godt samvete sjuk, ty det had ännu icke blifvit på modet att finna detta slag: måttlighet skadlig. Bordsglädjen ville icke komma i gång, hvilke väl hufvudsakligen kom sig af placeringen. Gref vinnan satt emellan kammarherren och hofpredi kanten — hon hade gerna önskat ba till granne Curt, som syntes införlifvad i en, i hennes ögor nog animerad konversation med hennes egen dotter, som återigen gerna skulle ha utbytt löjtnan: ten och sin andra granne, hofpredikanten, emo! — hvem? det må man gissa sig till; Alastor bade all möda att undvika kollision med den feta hofpredikantskans och den magra ladyns armbåga — han — för ögonblicket hade han visst hellre valt mamsell Clemenee, och denna återigen, som skrufvade sin stol emellan frälsekamrerarn och sektern, bagagnade hvart ögonblick som den sistnämnde lemnade henne ledigt, för att låta sins ögon hvila, än på Alastor, än på Stjernerantz, oct — på Linder. Den olyckligaste af alla var mår hända den sistnämnde, som satt emellan de begge gamla fröknarne, hvilkas klädningsärmar, skör: som de egyptiska mumiernas svepning, han nog: aktade sig att beröra. Doktorn satt, nu som van. ligt, midt emot grefvinnan, med noggrann upp. märksamhet följande hvar rätt som blef grefvin