Aftonbladet – 26 augusti 1843, sida 2

Redan åter, doktor!, utropade Alastor. Nå, wur var det med den sjuka? Visst var hon mycket svag, sade denne, med tt uttryck af belåtenhet, som han icke kunde lölja att han lyckligen och väl hunnit fram till niddagen, och skyndade sig att göra en djup sugning för grefvinnan och underrätta sig huru len vådliga färden till kyrkan bekommit. Svaret atföll mera lugnande än han hade väntat, hvilket måbända till en del borde tillskrifvas löjtnant Stjernerantzs närvaro i rummet. Denne var neml. grefvinnans favorit — ban hade i hennes ögon alla fulikomligheter, och det påstods till och med, att hon fann bans figur vacker och välbildad — och när man ännu icke öfvergifvit alla anspråk på eröfringar, så finnes det ögonblick, då mean anser det ej vara rätt planmässigt att göra sig intressant genom att spela patient. Ack, se Curt! du ville inte åka med oss? Stackars Curt, bara du inte skadade dig på nigot sätt eller förkylde dig --herr doktor, kom hit — och nu beskref hon omständligen för doktorn Stjernerantz missöde, hvaraf herr löjtnanten syntes högst generad, oaktadt all hans tants uppriktiga välmening, ty det var just icke så roligt alt i den spefogeln Alastors närvaro vara föremål för vetenskapliga undersökningar och öf. verläggningar, huruvida icke blodet, genom de föga ändamålsenligt applicerade badet, kunnat kom. ma att stiga åt hufvudet 0. S V. Doktorn, son gerna höll med grefvinnan, yttrade något om möj ligheten af en kongestion, och grefvinnan var s ifrig att erfara de följder en sådan möjligen kun de medföra, att hon glömde alla sina egna kräm por och icke gaf akt på, att salongen fylldes a