Aftonbladet – 25 augusti 1843, sida 3

—L ning på naturen, utan att få göra afseende på skönhetssinnets fordringar. Alastor yttrade sig med hänryckning öfver den sköna natur, som omgaf Anundsborg. Ich ändå reser du bort? anmärkte Linder. ,Ja, jag reser, men jag reser som från en älskarinna, hvilken man önskar förvärfva genom bragder.n Men kanske skall du i Schweitz, i Italien, vid Rhen finna naturföremål, som mer skola intaga dig än ditt Anundsborg, och då ... Skall jag ändå inte brista i trohet. När grönländaren, när eskimåen längtar tillbaka till sina isfält, sina kala klippor, skulle då icke samma kraft föra mig tillbaka till milt så lyckligt lottade fädernesland, till mitt hem? Det är blott nöden eller vinningslystnaden som förmår menniskor, att för lifstiden söka en annan boningsplats. Du blir borta länge? Några år; jag kan ännu inte bestämma det så noga. Å Har du gjort upp din reseplan?, Nej! liksom luftseglaren vill jag öfverlemna ål slumpen att bestämma min kosa. Europas större hufvudstäder skall jag Väl besöka, för att lära känna menniskorna, Och emellanåt hvila ut mig från detta arbete i de vackra nejder, dem turisterna genomresa, för att sedan skryta med att de sett dem.x ,Du går icke utom Europa? Troligtvis inte, emedan der finnes tillräcklig näring för verldserfarenbeten. Möjligtvis far jag dock till Söderhatsöarne, för att taga i betraktande verldens småbarnsskola, och se om de ännu undgått smittan af det Europeiska förderfvet. Mången skulle afundas dig — ung, vacker, af hög börd, rik — . Allt fördelar, hvilka antingen äro öfvergående, eller sådane, att jag ej tänker begagna mig af dem. utan i det fall att jag genom dem kan vinna de ändamål, hvilka jag sätter bögst. Mina 30,000