Aftonbladet – 25 augusti 1843, sida 2

ej böra lemna unga grefven ensam. Doktorn närmade sig med en inställsam uppsyn, som skulle utvisa hur intresserad han var, att få ett svar på den vigtiga fråga han hade att framställa, hur det förhöll sig med herr grefvens hbelsotillstånd. Men jag mår ju fullkomligt bra, svarade denne, med ett ofrivilligt uttryck af förundran, och tillade straxt derefter, något bittert, så vida jag annars är kompetent eller berättigad att bedöma det sjelf.n Ah bevars! återtog doktorn med vanlig resignation och såg längtande åt sakristidörren, i hopp att bli aflöst af grefvens förväntade sällskap. Grefven begagnade tillfället för att fråga doktorn, hur det stod till med en fattig torpareenka, som låg illa sjuk, och doktorn, synbart förlägen öfver denna oväntade fråga, fattade sig dock snart och svarade, att bon vore på bättringsvägen. Kanske vet Olof det bättre, som går der — han är ju en af hennes grannar, och i detsamma vinkade han mannen till sig. Det blef nu upplyst att qvinnan, långt ifrån att vara på bältringsvägen, just låg: på silt yttersta, att doktorn ej varit der på öfver åtta dagar 0. s. v., och grefve Alastor, rynkande panä nan, befallte: kalla bit inspektorenl) Denne stod nere på kyrkovallen, midt ibland en flock bönder, förmodligen åt dem utdelande ordres, emedan samtlige stodo med blottade hufvuden. Kamrern — inspektoren älskade heldst alt kallas så, ehuru hans egentliga titel var frälsekamrer kom. — Jag ser att Tallroth har sin vagn här, sade grefven; — det skulle dra för långt om att skicka till gården efter en sådan — doktorn här måste hastigt begifva sig på ett sjukbesök... ban får ju begagna Tallroths vagn... Tallroth går ju med 0ss?) Här var ingen invändning att göra, å inspektorens sida; men doktorn, som fruktade att gå miste om den goda middagen, som väntade honom,