Aftonbladet – 25 augusti 1843, sida 2

RAR uppskrämma grefvinnan, så att hon i sjelfva ver ket kände sig illamående. Dagen var ganska varm och vädret fullkomlig lugot, men det oaktadt tillstyrkte doktorn, på tillfrågan af grefviunan, om sommarkappan vor tillräckligt eller hon borde taga på den äfve medförda pelskappan, att det sednare plagget bord: begagnas, och den medföljande betjenten, son hört utslaget, bredde redan ut en präktig, mer äkta bermeliner fodrad, svart sidenkappa, för at kasta den öfver grefvinnans skuldror. Afven eat de cologne-flaskan, hvilken grefvinnan alltid had den försigtigheten att medföra, då hon for i soc kenkyrkan, men hade lemnat ifrån sig vid kyrk dörren, måste åter fram, för att skingra den, a skrämseln öfver doktorns ord, hastigt påkomn hufvudvärken, och med möda förmådde grefvin nan, hjelpt af sin son och en betjent, alt intag sin plats i vagnen. Tror doktorn att kuren behöfver slås upp? frågade grefvinnan bekymrad, och med lika be tymrad ton svarade do:torn, blickande omkrin: sig på den molnfria rymden, att det visserlige vore det försigtigaste. Fröken Louise sprang upp för fotsteget hasti gare än att någon dertill hann att lemna henn sitt biträde. Hofpredikanten och doktorn aflägs nade sig vördsamt, sedan den sistnämnde me mycken omsorg ordnat en väl stoppad kudd under grefvinnans fötter. Afven unge grefve rörde vid hatten. Du följer inte med oss, Victor ? Nej, Jag tackar, min mor, jag har sagt Linde; att jag väntar på honom., Alltid Linder,, anmärkte grefvinnan, med er lätt skakning på hufvudet. Kusken fick ett tec ken, och vagnen rullade af. Den väntade Linder hade ännu något besty; inne i sakristian för kyrkoherdens räkning, oct doktorn, som var angelägen om att bibehålla sir plats, i händelse af grefvinnans frånfälle, ansåg sig