Aftonbladet – 25 augusti 1843, sida 1

E TILLVERKNING AF FALSKT STÄMPELPAPPER. (Forts. från Onsdagsbl.) 3:0 Gadd: äfven i öfverensstämmelse med en så lydande attest: Till Kinnevalds härads lofliga tingsrätt! Kallad att vittna i målet rörande tillverkning och utpråogling af falskt stämpladt papper, får jag ödmjukast upplysa: År 4828 d. 43 September ankom jag till Blekinge för att biträda min nu varande svärfader, herr expeditsonssekreteraren Lindblom, med tingsgöromålen inom Östra och Medelstad härads domsaga. Allt sedan den tiden har med kartebeläggning inom dessa härader så tillgätt, att parterne sjelfye förskaffat sig och jemte deras handlingar aflemnat vid sittande rätt det stämplade papper, som erfordrats till köpebref, skuldsedlar, hvarjehanuda afhandlingar och bouppteckningar, så att domaren vanligen endast haft befattning med karteuppköp till de direkt från hans hand utgående expeditioner och fastebref, hvartill stämpladt papper inom Medelstad härad då alltid reqvirerats hos den t. f. försäljningsmannen herr Anton Lagström, som under de år, till och med 1230, som jag biträdde vid Östra härads rätt, äfven ett och annat ting försåg denna rätt med dess kartebehof. Den tiden och ända till år 4836, kan jag icke minnas mig hafva hört omtalas, att stämpladt papper här i orten erhölls från annat häll än ränteriet, men under år 4836, eller början af år 1857, kom händelsevis en gång till mig nämndemannen Ola Persson i Hakarp, för att afiemna, antingen ett köpebref till lagfart, eller någon bouppteckning, hvartill ett större belopp stämpladt papper erfordrades, och, då jag derpå gjorde bonom uppmärksam, yttrade han, att sådant, om han varit betänkt derpå, kunnat erhållas hos Johannes Nilsson i Tingsryd, som fått en mängd chartor i kronofogden Christierssons eller räntmästaren Bergii konkurs och förut sålt emot 30 procents rabatt, men under sednare tider, allt eftersom lagret minskats, ej öfver 25 procent. Jag förklarade honom då, att jag med Johannes Nilssons kartor icke ville hafva befattning och att han fick köpa dem, som saknades till den omnämnde handlingen, hos herr Lagström, hvartill Öla Persson genmälde, att både Lagström och häradshöfdingen Bergqvist på Hoby flere gånger hemtat stämpladt papper hos Johannes Nilsson, hvilket jag likväl drog i tvifvelsmål, men en af de följande dagarne kom Lagström till mig, då jag erinrade mig Ola Perssons yttrande samt tillfrågade Lagström derom, hvarvid han, under ett förtroende samtal emellan fyra ögon, erkände, att han en eller annan gäng köpt stämpladt papper af Johannes Nilsson, som skall uppgifvit sig hafva erhållit det, antingen i kronofogden Christierssons eller räntmästaren Bergii konkurs, jag minnes icke bestämdt hviiketdera. Något vidare af detta samtal anser jag mig icke kunna upplysa, men, i följd deraf, har jag ända till den dag då jag fick höra omtalas Husbergs och Johannes Nilssons arrestering, varit fullt öfvertygad om, att Lagström icke haft någon karteaffäår med Johannes Nilsson, utan hemtat allt sitt stämplade papper från landtränteriet i Carskrona. En kort tid efter det nyss omvittnade samtal emellan mig och Lagström förelupit, hände det en dag, då ting hölls, att en hemmansegare från Ulfvasjömåla i Backaryds socken, hvars namn jag icke ka: påminna mig, inlemnade till häradsrätten ett köpebref till uppbud och uppgaf, på tillfrågan af mig såsom ordförande i rätten, att han köpt de kartor, som voro bilagde, hos Johannes Nilsson, hvilket fäste min uppmärksamhet, i följd hvaraf både jag och nämnde männen granskade kartorne mycket noga, men kunde imot dem icke upptäcka något misstånkligt och, sedan jag uppvist dem för herr expeditionssekreteraren Lind blom, som, lika med mig, tyckte dem vara riktiga, bilades de den uppbudshandling hvartill de voro ämnade, derefter Lagström äfven fick se dem, men förklarade, att han icke kunde finna någon skilnad på dem och det stämplade papper som erhölls från ränteriet, samt att han förut gjort jemförelse emellan detta papper och de kartor Johannes Nilsson haft att aflåta, utan att upptäcka ringaste skiljakfighet. Det bar sedermera likväl väckt min förundran, att Johan