Aftonbladet – 24 augusti 1843, sida 3

Förlåt ! sade fru Duveyrier, och fullborda hvad ni börjat !. . Jag har förlåtit allt, sade Fanny. När jag anlände hit, min herre, trodde jag att frånvaron hade botat en hopplös kärlek. Jag hade bedragit mig och jag borde straxt rest tillbaka. Det var ett fel att jag stannade qvar, då jag ej kunde förmå mig att tala. Men nu är allting sagdt oss emellan. Våra hjertan dölja inga flera hemligheter, vi känna hvarandras tankar och våra pligter. Gif er hustru hvad som tillhör henne; gif henne det goda, som jag ej velat beröfva henne; och om det behöfs, så utplåna mig ur ert minne. Jag skall minnas er-som en vän och ingen skall kunna förebräå mig dåt. Farväl, min herre. Farväl j Hon vände sig till fru Duveyrier och sade till henne: Ar ni nöjd, min fru ?, Derpå kastade hon sig gråtande i hennes famn och medan hon tryckte henne till sitt bröst, yttrade hon sakta: För bort mig, ty jag känner att jag dör boöos Marianna, sade Alexander, tror ni på min äånger? tror ni att jag älskar er? Jag har bedröfvat er; men pni känner er rival och ni vet om jag kan bedraga er för henne. Jag älskar dig! sade Marianna, och du skall älska mig en dag. Alexander vände sig nu till Fanny. Tillhör det oss at resa eller stanna qvar, min fru? Betall!, Jag reser i morgon, svarade hon, Hvarthän ? frågade Marianna. Likagodt, bara vi icke mera träffag., Ni skall icke resa ensam), sade Alexanders mor. Nej, min fru, jag följer er öfverallt. Låt äfven mig i min ordning få hembära er ett offer. Jag skall skiljas från min son och en dotter, för att följa er, om ni autar mig till er vän. Tack, tack ! svarade Fanny och hon tillade sakta