Aftonbladet – 24 augusti 1843, sida 1

men de ord ni nyss uttalade, fälla er i mina ögonjag kom icke hit, min fru, för att aftvinga er en be: kännelse, för att förmå er tillstå att ni är brottslig: jag eger ingen rättighet hvarken öfver er eller öfver Alexanders bjerta. Dessutom är jag ännu icke fri. Jag glömde för hastigt hvem ni är här och hvem jag ir. Ni ensam råder i detta hus; allt tillhör er, och jag en gammal, fattig gumma, som blifvit upptagen af barmhertighet och af tillgifvenhet för sin son. .-. Åck, min frn, ni är utan medlidande! afbröt Fanny. Låt mig fullfölja. Jag, som blifvit upptagen af barmhertighet, eger ingenting mer än hvad man gifvit mig, och det var orätt att jag glömde det innan jag talade till er som jag gjort. Men dessa båfvor, som jag emottog utan blygsel, då jag viste till hvad pris de skänktes mig, nu förkastar jag dem, min fru, Jag antar dem för det förflutna, emedan det ej står i min makt att återställa dem, men jag frikallar er från alla framtida välgerningar, liksom ni torde fri kalla mig från tacksamhet. Jag har en dotter, sor ej skall låta mig lida nöd, och det bröd, jag skall emottaga af hennes hand, skall ej smaka bittert. Nej, ni skall stanna qvar och jag skall aflägsna mig. Min fru, jag har länge måst underkasta mig orättvisa misstankar och förtal, och jag förlåter hvac ni sagt mig. Någon, som numera är död, och som, mer än andra; egde rättighet att anklaga mig, gjorde mig ändå rättvisa. Jag trodde, att då jag var Oskyldig i hans ögon, borde jag äfven vara det i allas, och att den kärlek och det förtroende, han bibehöll för mig, Vore nog för att beskydda mig. Det äricke så, ni bar underrättat mig derom. Ni skall stanna qvar, ni kan det utan samvetsagg. Nyss, i er sons frånvaro, underrättade jag Marianna om min afresa: hon skall minnas det och kan öfvertyga er derom. Och ändå tvang mig ingenting dertill, ingenting var förändradt. Jag förutsåg ej denna låga angifvelse Marianna anförtrodde mig sina bekymmer, och n