ERERETEOYSINSSEE IS OSTI SSA DEN UNDERGIFNA ). AF ÅA. ARNOULD:. VI. ÅRSDAGEN. Ungefär en timma hade förflutit efter-detta häftiga uppträde. Alexander, som återkommit till Paris, utan att förut hafva underrättat derom, hade vändt sina steg åt boudoiren, ditloekad af Mariannas röst. Hans mor var frånvarande i denna stund, och de tre andra personerna voro för mycket sysselsatta med sig sjelfve, för att kunna märka eller höra något af hvad som tilldrog sig utom det rum, hvari de befunno sig. Hans inträde der liknade en uppenbarelse, och hans första känsla vid åsynen af fru Lascourti hennes halfdöda tillstånd, af sin hustru och af George, var en förvåning, lik den han sjelf förorsakade. Mariannas utrop hade frikallat honom från att begära förklaring, och af detta enda ord hade han gissat till hvad som händt och de Rennevilles plan med att anklaga honom och Fanny. Han behöfde icke veta mer. Han brydde sig icke om att utforska huru George, bedragen eller på god tro, hade öfverskridit sanningen och gjort en omsorgsfullt dold hemlighet till ett afskyvärdt förtal. Några korta uttryck, ä ena sidan hotande och åren andra förolämpande, hade varit nog mellan em. . Då fru Lascourt öppnade ögonen, befann hon sig ännu i samma kammare, Man hade rest upp henne och lagt henne på soffan. Hon var ensam, eller åtminstone hade hon icke märkt, att någon, måhända af fruktan för en ofrivillig obetänksamhet eller Några oförsigtigt fällda yttranden, icke velat anförtro henne åt sin kammarjungfru, och nu afbidade-den stund då hon kunde föra henne tillbaka på sin kammare och ) ge nr 2 186, 487, 188, 189, 120, 191, 193