Aftonbladet – 24 augusti 1843, sida 1

Mö RAA uppehöll mig i motgången, den käraste för modershjertat, stoltheten öfver mitt barn! Fattig, förskjuten ur verlden, orättvist brännmärkt, såsom en nedrig vårelses maka, ja, kanske misstänkt Såsom hans medbrottsling, hade jag icke lärt honom att förbanna verlden och menniskorna, att afvika ifrån hedrens väg, att gäcka eders helgd: han inträdde hos er, min ru, enkel, god, uppriktig; och Di, Som var rik, lycklig, skön; ni, som icke borde tvifla på dygden, ni betjenade er al er skönhet att förderfyva hans hjerta; ni gjorde honom förrädisk, fläckad af lögn och last! och nu, anropa himlen till vittne, bed himlen döma mellan oss begge och väga våra lidanden! Nihar kanske ingen älskare mer, men jag har ingen son mer! Han är ännu lika värdig, sade Fanny. Hans lif har blifvit pröfvadt likasom mitt och edert. Jag bedyrar än en gång, liksom ni och jag, har han förblifvit ren; och ingen, icke ens Di, min fru, kan påstå sig vara battre än han och mera trogen allt hvad som är heligt i verlden; ingen, utom han och jag, kanske känner fullt värdet af hans heder och för hvilka frestelser han: bevarat den. Jag vet icke hvad han vill säga för att försvara mig, Men jag är säker att han skall taga mitt försvar! Jag läser i hans bjerta bättre än ni, jag vet, bättre än ni, hvad han tänker om mig, och till upprättelse för ett så grymt förtal vill jag bara ett enda ögonblick köra honom betyga min oskuld! Om jag träffar honom innan ni gör det, så förakta mig icke alltför Mycket, förödmjuka mig icke i bans närvaro, behandla mig icke som en förtappad och oblyg qvinna, på det han icke må förgäta sin kärlek och vördnad för er. Återtag er son, jag ger er honom åter, sådan som ni kände honom: var alltid lika stolt öfver honom! jag svär att ni är en lycklig mor! ja, min fru, jag trodde ofta att skönheten var en olyckshådande gåfva, men jag har aldrig betjent mig deraf till någon nedrighet. Jag ville så gerna tro er. Jag tviflade i första l ögonblicket; jag tviflade ännu då jag inträdde hit