inträdt i tjenstgöring, så tog kaptenen Gud i hågen och afreste om Söndags morgonen, icke utan aning likväl, att det hat, som bespejade honom, väl äfven torde söka hönom vid hans broders dödsbädd. Dagen derefter sjuknade kaptenen i Södertelge och måste hålla sig der till Fredagen, till hvilken dag man uppskjutit brodrens, eljest till Torsdagen utsatta jordfästning. Två timmar efter jordfästningen återvände kaptenen till Stockholm, men insjuknade ånyo och måste ligga under läkarevård till Onsdagen d. 47. Redan på Tisdagen kallades kaptenen till öfverste Meijer i ingeniörkorpsens chefskansli, men förmådde först infinna sig Torsdagen den 48. Tillfrågad om kaptenen varit i Södertelge, redogjorde han för resans anledning m. m. och fick afträda med det besked, att öfversten ej behöfde veta mer. Dagen derpå inställde sig löjtnant Klingenstjerna och affordrade, på generalens vägnar, kaptenen dess värja samt tillsade honom två dygos arrest på eget rum, med rättighet att mottaga besök. — Kaptenen fann det besynnerligt, att man affordrade honom värjan, men lydde. Efter de två dygnens förlopp återkom löjtnant K., återställde värjan och förkunnade arrestens upphörande. Löjtnanten gaf dervid en bestämd upprepad förklaring, att generalen både befallt värjans affordrande och sagt, att arresten skulle vara med rättighet att mottaga besök, det sednare så mycket säkrare, som generalen vid: löjtnantens bortgång återkallat honom och gjort berörde tillägg. När kaptenen sedermera personligen hos generalen anmälde arrestens upphörande och tillika frågade hvarföre värjan blifvit honom affordrad, svarade generalen: derföre att kaptenen var erresterad,; på anmärkning att, enligt reglementet, värja ej fråntages officer, arresterad i eget rum med rättighet att mottaga besök, svarade generalen, att tillåtelsen till det sednare blifvit gifven för att mildra arresten, samt att kaptenen kunde anse arresten, som om den varit utan sällskap, i fall det bättre konvenerade. Efter något ytterligare somtal, hvarunder generalen erinrade kaptenen att icke trotsa generalen, samt kaptenen bad generalen om förlåtelse för sin öfverträdelse denna gång, såsom härledd blott af nödvändigheten, försäkrade kaptenen, att han hade så mycken aktning för formerna som någon, och generalen räckte honom handen, med förklaring, att han trodde denna försäkran. Två dagar sednare eller den 24 Maj fann kaptenen händelsevis i ingeniörkorpsens ordresjurnal intaget följande. Ordres i Kongl. ingeniörsorpsen den 19 Maj 1843: Kaptenen B. Cronstrand älägges tvenne dygns arrest i eget rum ulan sällskap, för det han från stationen afrest utan att dertill ha begärt vederbörligt tillstånd. Stockholm som ofvan. J P. Lefren, — E. Klingenstjerna.n Kaptenen anmärker vid denna order: att den ej fanns i jurnalen två dagar förut eller den 22; att den verkliga ordern var en muntlig befallning från chefen, denna ett slags resolution af chefsembetet; att den strider mot sanningen emedan den lyder på arrest utan sällskap; att införandet af order om extrajudiciel bestraffning är olaglig. Också lyder 2 kap. 25 krigsart.: Öfverste eller befå hafvare vare skyldig, då han föreslår officer till befordran, att anmäla om samma officer blifvit för fel eller brott dömd. Men extrajudiciella bestraffningar måga dervid icke nämnas. Afven är praxis vid hela armåen, liksom vid ingeniörkorpsen, att order om extrajudiciella bestraffningar intagas i orderjurnalen, Kaptenen C. ser i denna generalens procedyr en förbrytelse mot 2 kap. 33 krigsartiklarne, der det heter: Missbrukar officer eller underoflicer på hvad psätt det helst vara må, till annors förfång, för egen ;vinning, enskild hämnd eller andra afsigter, den makt boch myndighet, som dess embete eller tjenstebefattning tillstadd är, och finnes straff derå ej serskildt pstadgadt; miste tjensten och få den aldrig åter., Kaptenen förmodar, att följande afsigter kunnat legat ill grund för generalens åtgärd att införa ordern i urnalen med den förändring, att arrest utan sällskap I lifvit kaptenen ålagd : generalen ville till äfventyrs der: enom dölja, att han vid arresteringen begått en o-. aglighet genom att anbefalla värjans borttagande, ehuu arresten var med rättighet till sällskap: att gene-l: salen kunnat önska för ingeniörkorpsen kungöra, attl: captenen undergått ett svårare straff, än honom verk-. igen blifvit ålagdt, samt att generalen möjligen velat). vereda sig ett tillfälle att låta straffa kaptenen såsom l; len der gäckat extrajudiciell bestraffning, enär kapenen med generalens tillåtelse mottagit besök, men rderjurnalen vittnade, att sådant icke skulle varits (aptenen medgifvet. Kaptenen yrkar derföre, att generalen må åläggas utplåna ordern ur jurnalen och att han må ställas till nsvar, för det han straffatunderhafvande annorlunda n tillåtet är. Öfver denna klagoskrift af den 49 Juni har geneI alen den 27 Juli förklarat sig. Generalen uppgifver deri, att ban ålagt kaptenen dagars arrest utan sällskap, men att han, i anseenje till den ömmande anledningn af ett kaptenen näa rörande dödsfall, lemnat kaptenen tillåtelse att enottega be ök. Denna tillåtelse försvarar generalen ned 23 8 2 kap. krigsartiklarne, som säger: Öfver verkställigheten af all extra judiciel bestraffning skall den, som samma bestraffning anbefallt, låta hålla en noga och grannlaga tillsyn, sö att otillbörlig sträng-. het eller straffets utvidgande öfyer ändamålet ej må I dervid förefalla.n ; Att gencralen låtit införa befallningen i orderjurnan, har skett till ölje af I del. II kap. 9 4 punk-sn, XII kap. 150 10 ptjenstgöringsreglementet, i lydande: Ordres böra vara tydliga, korta och skriftliga. Muntliga ordres må icke gifvas utan då trucp är under gevär eller ock orderne genast varda J i ordresjurnalen införde. — Årrest i eget rum kan c på högst 2 månader en officer anbefallas af kommenh derande generalsperson, regementschef och kommen-K dant. Tjenstgörande major eller bataljonschef ege z Po AA mm 3 -ock rättighet att sådan arrest ålägga, dock icke på längre tid än en månad. Ordres om så beskaffad arrest kunna munteligen gifvas. MHäraf drager geeralen den slutsats, att skriftliga order om extra uiciel bestraffning äro att anse som regel, mundtliga ym undantag. Generalen tror icke. att kaptenen elf tilitror generalen den nedriga afsigten, att vilja 3 issbruka ordern i jurnalen till angrepp å kaptenen, sh förnekar all förföljelseplan mot kaptenen, — Frå-1f in om orderns införande, flera dagar sednare än den D ar gilven, är af generalen icke vidrörd. I ess h