Aftonbladet – 23 augusti 1843, sida 1

DEN UNDERGIFNA ). AF ÅA. ARNOULD. Vv. FÖJLDERNA AF ETT FELSTEG. Fru Lascourt hade trott, när bon begaf sig till Lot stal, att om någon af dem borde bli förödmjukad i den andra, så vore det väl den usling, hvilken så läng hade spekulerat på en olycklig hemlighet, Hon visst ej, att en öppet erkänd ihärdighet ofta innebär i or samma fördel, som vinnes genom handling och ai oblyghet är dess bästa skydd. Förbryllad af denn mans cyniska skämt, hade hon känt sig ur stånd a svara. Långtifrån att finna sig stött öfver det skyn fande sätt, hvarpå han afskedat henne, och öfver de falska öfverlägsenhet han tillvällat sig, skulle Fanr snarare tackat honom för det han gjorde slut på san talet; och hon antog med sänkt hufvud det slags nå han tillbjöd henne, liksom en brottsling antager de öfver honom fällda domen. Hon for tillbaka i hotellet, lika ensligt på aftone som lifligt och bullersamt på dagen. Hvyarken fr Duveyrier eller Marianna hade märkt hennes frånve 10. Hon begaf sig till sin kammare, der man trodd att hon hållit sig instängd i hela två timmar; me hon sökte förgäfves ett ögonblicks hvila, Sjmnen fy de henne ständigt, a Hvyem skulle väl hafva sagt mig för nåzra år S dan, upprepade hon smärtsamt, alt jag skulle känt mig lycklig öfver att kunna ingifva denna man e slags medömkan och aw jag skulle bero af haus äde mod? Men lika godt! denna sista för en annans h: der uppfyllda pligt skall rädda mig för mig sjel Jag behöfver endast bevara mig från mina egna föl villelser och jag skall nog blifva värdig det namr som jag lyckats att skydda mot vVanäran. Det va mitt öde, att gifva mig sjelf till ett försoningsoffe Nu skall jag icke se honom, då sanningen är mig be kant. Om hans blick förvirrade mig medan jag är nu ville tvifiaz, min Gud, hvad skall det icke då bli va nu, när jag vet att han ännu älskar mig och a han för min skull, som han ständigt anklagar för köl ) Se Aftonbl, 7 186, 187, 488, 1429 190 191 oc 193,