Aftonbladet – 23 augusti 1843, sida 1

sjelf. dermed, erkände jag, att hvad som i början synts mig såsom öfvertygande bevis, fanns blott i min inbillning. Det förbåller sig utan tvifvel på samma sätt med dig. Marianna skakade sorgligt på hufvudet. Kanhända, fortfor Fanny, borde du, i stället för att ständigt spionera på honom och på detta sätt falla honom besvärlig, i stället för att visa honom ett ansigte, hvarpå misstroendet och misstankan stå tecknade, kanhända borde du hellre söka vinna honom genom saktmod och ett jemt lynne. Marianna visade ett uttryck af otålighet. Följ mina råd, de äro goda. Nej, din man är icke brottslig, jag är öfvertygad derom. Om det än vore så, att han bibehållit minnet af någon äldre böjelse, hvad bevisar väl det? En dröm, en fantasi... ingenting vidare. Den qvinna, han älskade, har kanske aldrig vetat deraf ... bon lefver kanske .icka mer ... och, om hon lefver, hvem säger att bon ej stött honom tillbaka, att icke hennes blotta åsyn skulle ålägga honom tystnad. Se så, Marianna, ingen fruktan mer; förjaga dina skuggbilder, förnöt icke ditt lif med misstankar, med en onyttig forskning efter denna okända rival. Du är ung, vacker; kom ihåg ditt eget värde: visa dig god mot din man, han skall då finna dig skön, och han skall älska dig. Jag hör er,) sade Marianna, och jag beundrar ers Ni vill icke bedraga mig; det är på god tro, som ni ursäktar min -man och vill ställa mig tillfreds. N har varit lycklig, ni! Ni har varit älskad, och ni har alltid låtit det lugna och kalla förnuftet beherrska edra passioner. Ni säger, att ni känt svartsjukan... Nej! ni talar om hvad ni är okunnig om. Ni svartsjuk! och ni beklagar mig icke, ni inser icke hvad jag lider, och ni påstår att mitt hufvud förvirras, när mitt hjerta blöder! Ni ser intet bevis! Bevis! Hvad behöfs det väl nu? Har ni då aldrig känt dessa inre aningar, som hvarken härleda sig från ögat eller örat, dessa hastiga ljus, som genomfara själen, denna fruktan, som kommer en att rysa? N har då aldrig känt edra sinnen fördubbla sig och förfölja med en inre blick, midt igenom osanningarnas irrgångar, den sanning, som andra hvarken se eller höras Ni svartsjuk! Och ni tror, att om er man ålskar en qvinna, denna varit känslolös och stött hopom tillbaka! Är det väl möjligt? Kan man vä