Aftonbladet – 23 augusti 1843, sida 1

hon kastat ögat på pendulen, som ännu ej visade på tolf, ändrade hon sig och sade: Må hon komma . Snart tycktes hon fatta en tanka, rakt motsatt den som i början förmått henne att afslå, och kon tillade i det hon talade för sig sjelf: Hon blir ett vittne, som jag kan åberopa ifall jag behöfver det. Min Gud! utropade hon förskräckt öfver den förändring hon märkte i fru Lascourts ansigte, sedan denna inträdt, i rummet, min Gud! ni har då varit mycket sjuk, Min goda tant, ni är så blek och tycks äfven vara matt. Tag min arm och kom och sätt er här vid min sida, Och ni har låtit tillsluta er dörr för mig! Ni lät andra egna er sin omsorg ... det var illa, mycket illa; ni håller icke al mig, när ni så kan tvifla På min vänskap. Jag skulle icke hålla af dig, Marianna? svarade fru Lascourt och bemödade sig att småle, jag älskar dig, som en mor älskar sin dotter! för dig skulle jag uppoffra allt hvad jag eger; för att bespara dig en sorg eller ett felsteg, om du hunde begå ett sådant, skulle jag skänka mitt lif, SOm visserligen är sorgfullt och otröstligt; men jag skulle offra hyad som är ännu bättre än ett långt lif, ett ögonblicks sällhet, om det fanns ett sådant för mig Ja, Marianna, var öfverlygad att jag älskar dig och allt hvad jag kunde säga dig vore mindre än verkligheten, Det ges känslor af sådan natur, att man ej vet buru man skall uttrycka dem, det ges en vänskap och hängifvenhet, som man måste läsa i menniskobjertat, för att rätt kunna fatta den. Imedlertid, Marianna, fortfor hon efter ett tort uppehäll, måste Vi Snart skiljas, Hvad säger ni! Vill Bi lemna oss?) Jag kommer tillbaka, Men jag mår icke väl, jag behöfver förströelser. Försök ej att hålla mig Gvar, I jag har fattat mitt beslut. Och då Marianna, som förvånades öfyer detta haliga beslut, ämnade sätta sig deremot, sade Fanny vidare: . Låtom oss icke tala om Mig, men väl om dig. Du förskräcks af mitt bleka utseende, du finner mig örändrad: äfven du är blek, du har vakat. Hvad betyder väl min sorg och mina tårar? Jag behöfver :j redogöra derför. Om jag med hvar dag ser försvinna hvad som återstår af min obetydliga fägring, särar ju detta blott en löjlig fåfänga, och mitt ansigte