och likgiltighet, har tillslutit sitt hjerta för all annan böjelse! Jag måste fly, fly innan han kommer tillbakal... Ännu mer! han måste få mig att tacka för sin sällhet! Marianna är ung, oförsigtig; hon vet icke hon, liksom jag, hvilken oemotståndlig makt passionen tillkämpar sig, då man icke straxt qväfver den och hvilka olyckor den bereder!... Jag, som hon valt till förtrogen, skall dämpa hennes svartsjuka ; jag skall visa henne förföraren, nog skicklig att väcka den, och jag skall hejda henne från afgrundens rand. Samma dag jag lemnar detta hus måste äfven de Renneville lemna det. Hennes man skall slutligen älska henne: hon skall bli lycklig och jag ... skall dö långt ifrån dem! s . . i Derpå utgöt hon bittra tårar i det hon jemnförde sitt så oförtjenta lidande med den mans lugna lott, hvilken hon nyss hade lemnat; hon frågar sig sjelf, genom hvilken nyck af en högre makt dygden ofta blir en så smärtsam och så härd pröfning, att den kunde afskräcka svaga själar och vacklande samveten. Imedlertid huru nedslående denna granskning af henne sjelf än var, så blef hon likväl fast i sitt beslut. Det syntes tvertom, som hade hon hemtat en ny moralisk kraft i den beröring med Loustal, hon varit nödsakad att underkasta sig. Hon uppmuntrade sig sjelf till undergifvenhet vid åsynea af den låga egoismen, till försakelse genom sin afskY för lasten. Men hennes krafter, uttömda genom så många själsskakningar, öfvergå!vo henne snart. Dagen derpå var det henne omöjligt att lemna sängen, i flera timmar skakades hon af en häftig feber, och befarande nya anfall lät hon anmoda Marianna att ej besöka henne. Fre dagar förflöto på-detta sätt, under vexlingar af feber och mattighet; tre dagar, under hvilka hon var okunnig om hvad som tilldragit sig i hotellet, med hvilken förrädisk skicklighet de Renneville, som återkommit dagen efter sitt besök hos Loustal, hade framsmygt för Mariannas öron vissa uttryck af dubbel mening, och sålunda förmätt henne sjelf att begära en förklaring. Tiden bortilade: Aleyander Duveyrier kunde anlända hvad dag som helst. Man mäste skynda. Fanny lät underrätta Marianna att hon ernade afläg82 elt besök hos henne. Den unga frun var ensam i sin boudoir. Når man anmälte detta besök, var hennes första tanka att svara, det hon nu ej kunde ta emot fru Lascourt. Men då