Aftonbladet – 22 augusti 1843, sida 3

— STARK VERKAN AF PLIXTEN. Uti fransyska vetenskapsakademien har nyligen blifvit uppläst en berättelse ifrån befälbafvaren på fregatten La Vigie, bvaraf inhemtas det ovanliga factum, att blixten tre gånger, under loppet af Juli månad, slagit ned istormasten på denna fregatt. Sem den var försedd med åskledare, har ingenting blifvit skadadt, ehuru stöten var så stark, att. alla matroserne hade känning deraf. Men efter stormens slut, då en matros gick upp i toppen, för att se efter åskledaren, fick han, vid dess beröring, en så stark stöt, att han höll på att falla ned i däck, och detta förnyades flere gånger. Vid närmare undersökning befanns det, att allt jern ombord på skeppet hade blifvit magnetiseradt, till och med ankaren och kettingar. Äfven kompasserna bade allesammans blifvit yra och förvillade, så att de visade i öster, i stället för norr. — DjeErfr RÖrveRL I Lorettokyrkan, i den så kallade Lilla Sidan, i Prag, finnes en monstrans, hvilken kapucinermunken, som visar kyrkan för fremlingar, försäkrar, vara besatt med 6000 diamanter. Två unga personer i Dresden uppgjorde, i början af denna månad, en plan att bemäktiga sig denna monstrans. De reste till Prag, foro till kyrkan i vagn och läto visa sig skatten; en tredje, som spelade betjentens roll, stannade imedlertid vid ky rkdörren. Plötsligt slår den ene af bofvarne omkuil den 78:årige kapucinern, som visade dem monstransen, och den andre anföll med en dolk den framskyndande kyrkvaktaren, men båda öfvermannades af fromma biktbarn, hvilka hade biktat i kapeilets biktstolar, utan att blifva bemärkta af våldsverkarne. Den tredje, som stod på lur, undkom. Blott med möda kunde de begge kyrkoröfrarne af den beväpnade styrkan skyddas mot folketis raseri, då de fördes till fängelset. Lyckligtvis äro de båda offren för denna roflystnad icke dödligt sårade. De brottslige äro en 47:årig ekonom, vid namn Schurig, som misstänkes för att två gånger hafva anlagt mordbrand, ock en boktryckerilärling, vid namn Klöpel. Den tredje är en mycket ung glasblåsaregåsäll. — DiproMatiskr NEGERserån. I sitt fria tillstånd visa sig negrerne för ingen del så slösinta, som i slafveriet, och deras små furstar uttrycka sig i ett språk, som kunde göra heder åt mången gammal europeisk diplomat. När chefen för ett engelskt upptäcktssällskap, kapten Allen, nyligen undersökte åtskilliga förut obekanta grenar af Nigerflodens delta, åtföljd af negerfursten Belli, ville man hindra forskarne att framtränga vidare åt ett visst håll, men ändå fortfarande blifva i godt: förstånd med Engelsmännen. Man rådfrågade alltså fetischerne och dessa antydde färden som olycklig. Men kapten Allen bekymrade sig ej derom. Då förklarade hans svarta vänner och gynnare, att om han reste vidare så skulle han träffa på en ytterst elak stam; och om han icke lät afbälla sig från detta vådliga möte genom sina bästa och varmaste vänners råd, så skulle dessa befinna sig i den oangenäma nödvändigheten att sjelfve skjuta på honom, för att icke ådraga sig den skymfen att låta horom falla för vildar. — Att detta språk var ett verkligt dipolmatspråk, och ingenting annat, kan man finna deraf att resan fortsattes utan äfventyr.