Aftonbladet – 22 augusti 1843, sida 2

ivittnesmålet antyder, icke förutsätter någon brottslighet, väl vetande, att jag ej kunde bedöma på förhand sådane kartors beskaffenhet, som kunde hafva kommit vittnet tillgodo händelsevis handel derom blifvit afslutad. Jag borde ju icke misstänka något utan ;skäl? Dessutom är det min fulla öfvertygelse, att domstolen af en man på min plats, med mina år och insigter, billigen icke kan fordra förmåga att bedöma någon sådan ställning, som vittnar om kännedom att göra skilnad på riktiga och oriktiga kartor och tillvarelsen af falskt stämpladt papper., Domstolen fästade Jon Johannessons uppmärksamhet derå, att af uttrycken i hans skrift måste slutas dertill, att omvittnade erbjudandet af kartor till Aspelin skett, ehuru Jon ansett en så beskaffad åtgärd icke kafva varit brottslig; men Jon försäkrade att han, lika litet skriftligen som muntligen, haft för afsigt att erkänna hvad Aspelin vittnat. Polisgevaldigern Crona förnekade äfvenledes att han, efter Blommendahls utsago, till notarien Meurling försålt stämpladt papper. Detta har desto mindre kunnat inträffa, som Crona icke innehaft annat papper eller till högre valör än det han förut erkänt sig hafva, gemensamt med Stoltz af Meurling köpt och till häradshöfdingen Hygrell försålt. Kronofogden Crona förmodade, att baron Posse förglömt låneatfären vid omvittnade tilldragelsen i Werpeshult. Crona försäkrade, att dervid så tillgått som han förut uppgifvit, eller att det varit Posse och icke Crona, som på spelet vedervågat de af Crona erhållne kartorna. Att Crona skulle till Posse uppgifvit, det han från Stockholm erhållit kartor för 2 eller 3000 Rdr Bko, är ett fullkomligt misstag, ty Crona har ej kunnat sagt annat, än att han, under sitt vistande i Stockholm, emottagit kartorna af aktuarien Porat. Sessionen afbröts klockan 2 på dagen och dess fortsättning utsattes till klockan 4 eftermiddagen, då de tilltalade borde åter inställas och tillstädeskomma Samma dag klockan 4 eftermiddagen fortsattes åter den från förmiddagen uppskjutna ransakningen, i åklagarens och samtlige svarandernes närvaro. Tillförordnade åklagaren anmälde, att herr häradshöfdingen J. Jacobi tillstädeskommit, och bemälde häradshöfding, som underrättades om anledningen för sitt inkallande till rätten, afgaf derefter följande berättelse: I April månad nästlidet år, då herr häradshöfdingen, ehuru redan utnämnd till häradshöfding i Tössbo och Wedbo häraders domsaga, ännu vistades i Södertelje, hvarest herr häradsböfdingen förut fungerat såsom borgmästare. framställdes till herr häradshöfdingen ifrån en bekant i Stockholm, häradshöfdingen, Norstedt, förfrågning huruvida herr häradshöfdingen! var hugad köpa ett parti biläggningskartor, som, mot! rabatt af 40 procent, blifvit Norstedt tillbjudna. Herr häradshöfdingen, som kort derefter skulle begifva sig: till sin domsaga, för sommartingens förrättande, samt icke gerna ville, å en ort der han var alldeles obekant, genast obligera personer att ikläda sig borgenhi för det karteparti han behöfde, fann den föreslagna affären antaglig och .svarade Norstedt, att han ville köpa kartorne, så framt valörerne voro för herr bhäradshöfdingen användbara, och hvilket herr häradshöfdingen ville inhemta vid sin ankomst till Stock-! holm, i slutet af samma månad. Herr häradshöfdinsen begaf sig till Stockholm vid berörde tid, för att lerifrån afresa till Dahlsland, och dagen förut emot-: og han besök af Norstedt och polisgevaldigern Crona, hvilken sednare dittills varit för herr häradshöfdingen känd. Norstedt tillkännagaf, att Crona innehade omskrifna kartepartiet, hvilket ock Crona aflemnade, inder förklarande att han ville aflåta det mot de af Norstedt uppgifne vilkor. Herr häradshöfdingen grankade kartorna och kunde ej förnimma att någon oikhet egde rum emellan dem och de från karte sisillate kontoret utfärdade, samt tänkte icke ens på möjligheten att kartor blifvit eller kunde blifva för-: alskade. Herr häradshöfdingens till Crona framställda råga, huru kartorne åtkommits, härledde sig derföre! ndast från vanlig försigtighet att icke blifva blotttäld för olägenheter och obehaget att köpa stulet gods ; ch från fruktan i detta hänseende befriades herr häadshöfdingen, så väl genom Cronas till sitt yttre; inständiga personlighet, som hans tillkännagifvyande: Itt han emottagit kartorna i kommission af en hä-; adshöfding, som förestod hofrättsrådet Trägårdhs. lomsaga. Det undföll ej herr häradshöfdingens upp-! närksamhet att å några af kartorna var, öfver hvittämpeln, teknadt fyllnadskarta; men då Crona, i fseende på dem förklarade, att påteknandet tillkomnit af misstag, samt att egaren ej ville med rabatt älja öfrige kartorne, med mindre än att äfven dessa ntogos, så ansåg Herr häradshöfdingen sig ej böra veka att såsom omakulerade köpa äfven dessa, enär akuleringen ej skett på sätt karte sigillate-förordninen föreskrifver och herr häradshöfdingen icke kunde pptäcka, att kartorna förut blifvitbegagnade. Hr äradshöfdingen hade derföre intet annat mot affären tt invända, än att erbjudna beloppet 300 Rdr var tillräckligt, emedan herr häradshöfdingen, från den erson, som förestod domsagan, blifvit underrättad, att ÅA ÅT rå ah är dr FR FE RAR RE Nan NVAh den andra affären csoAmM man föreslagit ar 9. )