Aftonbladet – 21 augusti 1843, sida 3

revolutionsgeneral, som dog, fattig och bortglömd, i följd af sina många sår; eller då hans moder, när han var tjugu år gammal, en gång gråtande framträdde till hans säng och berättade, att hon, för att betäcka sina skulder, sålt allt hvad de egde, och att 253 francs var allt hvad som ännu äterstod. — ,Årligen ? frågade Dumas. — Nej, tillsammans! svarade den bedröfvade modren snyftande. — Moder!p utropade Dumas, i det han spravg upp ur sängen; gif mig 53 francs, behåll du de 200, jag reser till Paris. — Och -hyvad skall du taga dig till der? — Uppsöka min faders. vänner, krigsministern, hertigen af Belluno, Sebastiani, Jourdan, bedja om deras beskydd och blifva nägonting., Så kom Dumas till Paris; hans 55 francs voro orörda, ty han hade före sin afresa spelat med entreprewören af messageriet om sin plats, vunnit det parti biljard, som afgjorde detta, och reste således för intet. Alexander Dumas ankom till den stora verldsstaden med den öfvertygelsen, att hela verlden var en trädgård full af gyllene blommor, och att alla portar och dörrar stodo honom öpppa. Han kunde läsa, skrifva, de fyra räknesätten i enkla tal, någon smula latin; men tre skolmästare i hans hemort hade förgäfves sökt plugga i honom något mera, och hade derunder dött, den fjerde hade slutat upp att läsa med honom; deremot kunde han rida, fåkta, skjuta och gå till fots i tio timmar för att få dansa en hel natt. Hans faders vänner mottogo honom kallt samt visade sig likgiltiga och utan deltagande; slutligen kom han med ett rekommendationsbref från en inflytelserik valman i sitt departemang till deputeraden general Foy. — Vi skola se till, hvad vi kunna göra af er, sade denne: — Allt hvad. pi vill, general. — Jag måste först veta, hvartill pi duger. — Icke till mycket. — Kan ni något mathematik?, — Nej, general., — Har ninågra kunskaper i geometrien eller i raturvetenskaperna?, — Nej, general. — Har ni studerat lagfarenheten ?p — Nej, general. — Ni kan väl åtminstone grekiska eller latin?, — Ytterst ringa. — Nå, så kan ni väl räkna och föra böcker? — Jag förstår ingenting deraf. — Den tjuguårige Dumas, som här för första gången lärde känna sin okunnighet, blef blodröd vid hvarje ny fråga af generalen, och denne skakade förlägen på bufvudet. Gif mig er adress,, sade han, jag skall tänka efter hvad man kan göra för er. Dumas tog en penna och skref sin adress, generalen såg derpå; hastigt utropade han: vi äro bjelpta — ni har en vacker stil! Tillintetgjord lät Dumas bufvudet sjunka ned mot bröstet, han insåg för första gången, att han, ensam, utan stöd i verlden, ej hade någonting annat än en vacker stil. — Foy lade sig ut för sin skyddling och redan ett par dagar derefter satt Dumas såsom skrifvare i hertigens af Orleans, den nuvarande Konungens, byrå och hade hundrade francs i månaden i lön. — Tolf hundrade francs om året! Dumas var lycklig. — Men undervisad, klokare och tagen ur sin förvillelse genom samtalet med general Foy, skämdes han för sin okunnighet och tänkte nu allvarsamt på att lära någonting. I trots deraf, att han skulle tillbringa åtta timmar i byråen och måste återvända dit hvarje afton från klockan 7 till 40, lade han sig med ifver på att lära och använde största delen af nätterna till att förbättra sin vårdslösade uppfostran. Eter tre års rastlöst arbete hade ban gjort ofantliga framsteg, pariserlifvet fullbordade hans yttre bildning, och på fjerde året af sitt vistande i Paris se vi honom redan, tillsammans med goda vänner, skrifva vaudeviller för boulevards-teatrarna; ett af dessa stycken: la noce eb Venterrement vann isynnerhet framgång. De engelska skådespelare, som vid denna tid kommo till Paris och gåfvo Hamlet, lärde honom känna Shakspeare; en ny verld öppnades för den unge författaren, och pu uppstodo hans Henrik III, hans Christina och den långa följden af de större sorgeoch skådespel, hvilka grundlagt hans rykte. — Han hade imedlertid redan förut väckt hertigens af Orleans uppmärksamhet och erhöll efter två års tjenst 1.300 francs i lön och lelighet på aftnarna. — Hans Henrik HI blef uppförd, hertigen af Orleans abonnerade hela första logeraden och bivistade den första representationen med en hel iten här af prinsar, prinsessor, hertigar, furstinnor, ministrar och generaler; stycket vann stort bifall, och jöljande morgon är den hittills obekante, unge mannen en författare af första rangen, hela Paris älsking; Corneille och Racine äro glömda. — Bjuden och mottagen af hela Paris, bjuder och mottager Dumas hela Paris tillbaka; i stället för 4,500 francs, har han nu 30,000 francs i inkomst; han utvecklar en ursinbig lyx, kläder sig fantastiskt, bär vestar af guldtyg, pryder sig med juveler oeh dyrbarheter, gifver luculiska middagar och Sardanapali-fester, rider ibjel en mängd hästar och älskar en ännu större mängd vacfra fruntimmer. — Men på samma gång skrifver han nycket, man kan nästan säga, med begge bänderna; :nsamt under året 1840 utkommo tjugutrvå dryga okavband af hans hand; han skrifver le tour de Nesle, Caligula, Cathe:ine Howard, Napoleon, Don Juan de Marana, Kean, Piquillo, demoiselle de Belie-Isle, han åter trycka sina reseintryck, han fyller alla följetoner; derigenom förtjenar han nu, 1843, 420,000 francs m året och skall förtjena än mera. Derjemte är han len bästa, anspråkslösaste menniska i verlden, en sann än, artigheten sjelf och en man, som riktigt förstår ig på att lefva, — Uti Fablu läns tidning läses följande: Medel att skrämma Gråsparfvar ur trädgårdar. Här omkring staden är man synnerligen besvärad af ajor !och sparfvar, som plundra ärtoch bönsängar, ch frossa värre än en hungrig Fändrik på en supå, fan har användt flene medel att skrämma bort dem, nen förgäfves. Ett godt sätt, som man sedt brukas, r att utskära af ett bräde en officer, som målas med ljefärg utstyrd i grann uniform med öfveroch unergevär. En sådan så kallad ärtkapten uppställes är och der i ärtsängarna och förfelar sällan sitt änamål att skrämma kajor och sparfyar. Den lockar uck stundom damer. LANDELS-UNDERRÄTTELSER: -Vexelkurser: ST ÄTURPAPA I ÄR Ane TO... FO JA An