Aftonbladet – 19 augusti 1843, sida 2

Frun kan vara lugn; frun torde påminna sig, att alla de som frukta att bli bemärkta, äro i säkerhet hos mig. Dessutom finnes här ingenting att befara. en gammal bekant, min hustru, skulle hafva presenterat sig för er... . — Jag tackar er, min herre, afbröt Fanny; men jag ber er, Var icke enträgen. Hon beledsagade dessa ord med en blick, som e mellan dem begge återställde det afstånd, hvilket Loustal allt för lätt trott sig hafva undanröjt. Han bu: gade sig med sin föraktfulla blick och svarade: Jag lyder, min fru; men jag upprepar, att inger olägenhet skulle inträffat. Min hustru och jag dölj: ingenting för hvarandra: det är en vana, inom hus som vi alltid funnit nyttig att bibehålla. Hon mäst veta i afton, att ett fruntimmer varit här ..-.) Ni kan troligtvis, min herre, undvika att nämn; mitt Namn. Jag kan icke ljuga för min hustru. Hon känner således de olyckliga relationer son egt rum mellan er och...herr Lascourt? Ingenting är henne obekant.n Då inser jag, sade Fanny med ett bittert leende vatt det i sjelfva verket är alldeles likgiltigt, om ja; med er talar ensam eller i hennes närvaro; men ja; ser heldst att man besparar mig ett vittne; det m vara hvilket som heldst; och om ni besinnat mi ställning till er, skulle ni förskonat mig från obeha get att säga er det., Det skulle göra mig ondt om jag förolämpad Ifrun, som sjelf har tillräcklig orsak att vara bedrö! lvad, utan att man behöfver tillfoga er andra bekym lImer. Jag fick veta den olycka som händt er: de goda herr Lascourt är död. Det måtte varit en för lfärlig stund för er, ni som älskade honom så högt När vi erhöllo underrättelsen härom, gick det oss djup till sinnes; Vi talte derom i mer än fjorton daga -Imin hustru och jag; ja, han var ju er vän, er välgö ltare... Redan sista gången vi träffades, såg ha mycket sjuk ut och var mycket förändrad... Hva dog han af? Fanny reste upp hufyudet ech betraktade honor skarpt. . Efter jag ingenting kan dölja för. er, min herre efter ni sedan tio är har känt alla våra hemlighetei -Iså tillstår jag öppet, och jag skulle blygas ännu me än jag gör, om försoningen ej motsvarade felet. Ja tillstår öppet hela Sanmingen: han dog af samvets