fslag borde på samma sätt behandlas, samt yttrande deröfver jemväl afgifvas här inför Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvarest vore rätta stället att rådpläga om dylika allmänna angelägenheter, så väl af sqvadronstullmäktige, som af de rusthållare, hvilka önskade sjelfve sin rätt och talan bevaka, och de der alla kunde påräkna ledning för sitt omdöme af en fri och lugn öfverläggning; endast bär borde och kunde ett oväldigt beslut fattas; och Hr kammarrådet fann mindre rådligt, till och med vådligt, att genom petitioners kringspridande och namnteckningars samlande derunder tillvägabringa majoriteter i allmänna ärender, som angå menigheter, enär de. på sådant sätt, tillkomne majoriteter, vid ett annat tillfälle än detta, kunde låta enskilta förtroendet till en viss medborgare förleda sig till beslut, som de möjligen snart nog kunde komma att ångra. Hr öfverste Anckarsvärd förklarade sig vilja, för närvarande, biträda Hr grefve Anckarsvärds förslag, under förbehåll af öppen rätt, att framdeles definitivt i frågan sig yttra, och förmälte. i afseende på hvad Hr grefve Anckarsvärd föreslagit. rörande vakansafgifts erläggande för en del rusthållsnummer, så att, under fredstid, endast ett visst antal rustningshästar hölles effektive; att, i Hr öfverstens tanka, Nerike. i anseende till dess ringa tillgång på tjenligt foder, vore minst passande att underhålla kavalleri på indeld fot; äfvensom Hr öfverstelöjtnanten Holst förmälte sig vilja, i flera afseenden, instämma uti Hr grefve Ackarsvärds förslag, men befara olägenheter af den skyldighet, som, enligt detsamma, skulle åläggas de rustande, att föda och vårda hästar, som icke voro dem tillhörige, samt anse beloppet af årsafgiften, som nu vore för ringa beräknadt, icke böra af de rustande, till någon viss summa, föreslås, emedan förslaget derigenom kunde blifva afskuret, utan bestämmas af Kongl. K:igskollegium, som bäst vore i tillfälle betrakra de derpå inverkande omständigheter; deruti Hr inspektoren Roman och Hr öfverstelöjtnanten Armfelt instämde; hvaremot Hr grefve Anckarsvärd anmärkte, att det icke borde vara svårare för rustande att föda och vårda kronans hästar, än det, exempelvis, är for dem, som i Skåne, åtaga sig underhållandet af hästar vid Wendes artilleri, och det desto mindre, som endast vanvård, men icke oförvållad skada eller sjukdom, kunde ådraga rusthållaren ansvarsskyldighet, samt att sifferuppställningen icke vore af nöden vidare, än såsom till äfventyrs föranledande ett motsvaradt förslag till rätta beloppet, från Kongl. Krigskollegii sida, och ej eller kunde afskräcka Kongl. Krigskollegium från frågans diskuterande, fastän det föreslagna beloppet vore mindre, än det Hr grefven, för sin del, skulle vilja erbjuda, hvilket Hr grefven dock vidblefve, emedan det närmast öfverensstämde med hvad flere rusthållare, hvilkas tanka Hr grefven inhemtat, trott sig skäligen böra föreslå; hvarjemte Hr regementskommissa rien Adlers yttrade, det han ansåge någon förändring i den föreslagna summan icke vara af nöden, heldst de rustande dervid icke voro bundne, och, efter hans omdöme, densamma icke inverkade på Kongl. Krigskollegii behandling af frågan; äfvensom länsmannen Adlers trodde sig icke kunna antaga ett förslag, hvarom hans kommittenter icke hade någon kunskap. Hr generaladjutanten von Essen upplyste, att, efter den erfarenhet, de sednare åren lemnat, Hr grefve Anckarsvärds förslag, i afseende på årsafgiften, vore väl grundadt, kanske något lågt, emedan Hr generaladjutantens egen erfarenhet och anteckningar utvisade ett resultat af 44 år, såsom den tid, rustningshästen kunde qvarstå till tjenstgöring; dock ansåg Hr generaladjutanten afgiften för remonteringen böra skiljas från afgiften för befrielse från de öfrige rustningsskyldigheterna. Den af Hr kammarrådet Cassel väckta fråga, om serskildt sammanträde för öfverläggning om den årsafgift, som de rustande kunde anse sig med skäl böra erbjuda, för befrielse från rustningsbesväret, hvilken fråga af länsmannen Adlers biträddes, trodde Hr öfverste Anckarsvärd böra framstållas först, efter det Kongl. Krigskollegium, som bäst vore i tillfälle att bestämma beloppet utaf afgiften, den Hr öfversten ansåge nu vara för lågt beräknad, gifvit de rustande del af sitt förslag derutinnan, hvilket Kongl. koilegium väl ej underläte att upprätta och meddela; och Hr grefve Anckarsvärd förklarade sig icke rätt kunna fatta, huru ett sådant sammanträde skulle försiggå. Ett från Konungens befallningshafvande i Nyköping bitsändt skriftligt yttrande i förevarande fråga afrusthållarne, för de inom Nyköpings län belägna nummer af Östernerikes sqvadron, upplästes. Efter slutad diskussion framställde Hr ordföranden följande proposition: Vilja de rustande, på sätt rikets ständer föreslagit, uuder krig, åtaga sig gemensam ansvarighet, en för alla och alla för en, i och för de, under kriget intråffande förluster af hästar, munderings-, beväringsoch remtygspersedlar af alla slag? hvilken med samstämmigt Nej besvarades; dervid dock ombuden för Vesternerikes sqvadron gjorde det förbehåll, att, om icke det sednare alternativet heldst utsträckt jemväl till fred, komme att antagas, de ville åtaga sig den i det förra föreslagna, gemensamma ansvarighet, heldre än intet; äfvensom, vid framställd fråga, i afseende på sednare alternativa förslaget, samtlige tycktes vara ense om att godkänna dess syftning, och derföre icke förkasta detsamma, men ej eller antaga det i dess närvarande skick, emedan det icke vore nog omständligt och icke upptoge statens fordringar för rustningsbesvärets öfvertagande; hvarförutan bäst syntes, att förslaget omfattade rustningens uppehällande så i fred som i krig. I anledning af jemväl gjord framställning, förklarade samtlige, nu närvarande rusthållare sin önskan vara, att Kongl. Krigskollegium behagade, vid Hr grefve Anckarsvärds ofvan intagne skrift, som af några bland de närvarande undertecknades, fästa synnerlig uppmärksamhet. hö—— —— L vv L RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Badare-eleven H. J. Nilsson, som för ett par månader sedan straffades för fickstöld, arresterades under eldsvådan å Söder, såsom skäligen miss