Aftonbladet – 18 augusti 1843, sida 2

YTTERLIGARE BIDRAG TILL FRÅGAN OM RUSTHÅLLS PASSEVOLANSEN UNDER KRIG. (Slut fr. gårdagsbl.) Hr kammarrådet Cassel förklarade: att han desto heldre instämde i sqvadronsfullmäktiges i allmänhet afgifna nekande svar, på RR kets Ständers första framställning, som han ansåg det strida emot grunderna för Svenska jordbeskattningsväsendet att på menigheterne kollektivt hvälfva solidarisk ansvarighet för enskilde personers, deras jord vidlådande skattebidrag, då kronan, i följd af sin företrädesrätt både till jorden och dess afkastning, för deraf utgående utskylder, egde säkerhet om desammas utgörande, samt inom detta län åtminstone icke med skäl borde befaras att ju icke denna såkerhet, hvad rusthållen ankommer, vore äfven under ett krigstillstånd så tillräcklig, att en för massan af rusthållare oroande och motbjudande gemensam ansvarighet för rustningsprestationen aldrig borde ifrågaställas; utan fastheldre, i fall af möjlig, ehuru icke sannolik brist hos en eller annan rusthållare, förlusten och äfventyret drabba staten, då den vill tillegna sig en beskattning, som jorden med sitt kapitalvärde icke mäktar bära; och på samma sätt ansåg kammarrådet för sin del betänkligt, att i förband samtycka till Rikets Ständers sednare förslag om kronans öfvertagande af rustningsskyldighetens uppehållande under krigstid, innan de rustande erfarit, hvad ersättning derför fordrades och haft tillfälle beräkna och öfverväga, huruvida man kunde åtaga sig den passevolansafgift, som af hvarje rusthåll äskades. Efter Hr kammarrådets förmenande hade det varit önskvärdt, att, utom de af Kongl. Krigs-kollegium meddelade uppgifter å allmänna inköpspriset på kavallerihästar samt å de större och mindre munderingsoch beväringspersedlar, de förra, hörånde såväl till karlsom hästmunderingen, hvilka af rusthållare vid denna korps böra anskaffas och underhållas, äfven medföljt beräkningen öfver årliga underhållskostnaden, såväl i krigssom fredstid, vanlig slitningstid, samt derpå grundad kalkyl öfver den ersättning, hvarmed Kongl. Maj:t och kronan kunde finna sig belåten, i fall rusthållare i detta län ingingo på Rikets Ständers sednare framställning; men då detta icke skett, och Hr kammarrådet derigenom saknade den vägledning för sitt omdöme, hvaraf han ansåge sig vara i behof, jon vy SMÖR 20 MR ta er Gr nn a a