Aftonbladet – 18 augusti 1843, sida 1

—n—L LS —— cke glömt det. Det skulle nog lyckats för mig att uppsöka detta fruntimmer och jag skulle med henne vistat Om hvad hon ryckt ifrån mig. Ni svarar mig icke när jag säger er att han var nära döden. Hvarför icke tillstå hvad ni vet? Huru, tillade hon, i det hon nu i sin ordning på henne fäste en forskande blick, huru kommer det till att ni icke minnes då man en dag förde honom hit sårad och döende? Jag vet det, jag, som ej då bebodde detta hus; och ni, som såg honom vid denna tidpunkt, ni, som var tillsammans med honom, är okunnig derom? Ändock fruktade man för hans lif, och en ung man duclicrar ej och blir ej farligt sårad, utan att sådant blir bekant, utan att man, om också blott af nyfikenhet, oroas derö:ver. Ack säg mig hans motståndares namn; det var väl en slägtinge, en bror till den han älskade, kanske en gift man, som hämnades? Om det var en sådan, hvarför dödade icke då Alexander bonom? Han skulle då gift sig med denna qvinna; jag skulle icke då bafva älskat honom och jag skulle icke i dag hafva fällt biltra tårar. Säg, vet Ni inte allt? Allt, utom orsaken till duellen. Den borde vil blifva obekant, emedan han icke uppgifvit den. Men du, Marianna, huru har du fått Yeta ... J0, för några månader sedan var han sjuk. Han beklagade sig icke, men jag såg honom ofta hastigt blekna. Det var vid samma tid som vi erhöllo unrderrättelsen om min onkels död. Det sorgliga intrycket deraf ökade det onda, hvilket han envisades att förliga. Emot hans vilja tillkallades läkare, och han upplyste mig om sanningen. En blessyr, hvilken han förr aldrig hade nämnt för mig, en blessyr i bröstet, nära hjertat, hade äter ÖPpnat sig, En afton yrade han: han kände icke igen Cem som omgåfvo honom; jag aflägsnade alla, Inqvarterade läkaren i nästa rum öfver natten, och blef oeMam med honom. Han sade då: han borde dödat mig! ... hon älskade mig! ... och hon kunde icke tillhöra mig! ... Hela natten upprepade han samma ord, Lutad öfver