Aftonbladet – 17 augusti 1843, sida 1

DEN UNDERGIFNA ). AF ÅA. ARNOULD. HI. DEN FÖRTROGNA. Kaste den bland eder första stenen, som sjef är utan fel Den gudomliga visheten i dessa ord bör väcka överscende hos dem, som vore frestade att fördöma Fanny. Denna så ädla qvinna hade dukat under för de omärkliga anfallen af en passion, smyckad af den mest ärbara yta. Hon trodde sig vara uppriktig då hon egnade sin man sina ömma omsorger och sin tröst, då hon sökte upplifva hans sjunkande mod; men hon hade redan passerat det enda ögonblicket, då hon kunde fly faran, det var för sent att ur hesnes hjerta utplåna ett minne, som tilltog med hvarje dag och hvaråt kontrasten i den mans moraliska förnedring, hvilken hon hade värderat innan hon älskade honom, lånat en oemotståndlig hänförelse. Medlidandet, denna heliga ursäkt för så många felsteg, hade bemäktigat sig hennes själ. Denna familj, som under länga är varit bragt till nöd och elände, denna vaniärade gamle man som dödat sig, den i olyckan så ädla unge man, hvilken misstänktes likasom hon; al:a dessa mis:öden, dem hon Ständigt jemnförde med den lyckas glans hvaraf hon varit omgifven, med hennes så lysande och så afundsvärda lit, syntes henne nu såsom förebråclso; ja, de plågade henne likt samvetsqval och kommo henne att förgäta den gjorda upprättelsen. Hon ville icke märka, att rolerna nu vore förbytta, och hon fann allt för lindrig den försoning, som var tillräcklig i den höga doma rens ögon, som väger menniskornas handlingar. De! var under denna sinnesstämning, som Fanny Lascour! hade återkommit till Paris. Hon hade gerna kunna genom sin egen förvirring förklara den, hvaraf Alex s) Sc Aftonbl. A2 186, 187 och 488,