Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 2

pen om och hågen för denna näring, antingen genom premier eller på annat sätt, som torde erfordras olika för olika orter, vilje vi nu ej yttra oss, emedan det skulle vara förtidigt, och troligen på olika orter bäst lämpas efter omständigheterna; det är nog af, om vi icke misstagit oss om hufvudsakens nytta, hvilken synes vara tillräckligt bevisad genom det citerade exemplet från Norrboteen, och om det lyckas att fästa Regeringens, äfvensom hushållssällskapernas och jemväl patriotiska köpmäns uppmärksamhet på ämnet; den förras för landets skull och de sednares äfven för den enskilda vinst, som deraf kunde blifva att hemta. Det är oss ett nöje att tillägga, det vår uppmärksamhet härå blifvit väckt af en man, som har egen, mångårig erfarenhet och kännedom af trävaruhandeln, och hvilken jem väl lemnat oss de här ofvan gjorda sifferuppgifterna. AA — DE GUSTAVIANSKA PAPPEREN. Irån Donaun skrifves i medlet af Juli uti Augsb. Allg. Zeitung följande kuriösa artikel rörande de Gustavianska papperen i Upsala: Då man läser i offentliga blad huru det gått till med Gustaf II:s papper, huru kistorne än försvunnit, än oförmodadt ånyo blifvit upptäckta, måste man blifva tvifvelsam, om man mera skali förundra sig öfver den samvetslöshet, som här visar sig i förvarandet af ett anförtrodt, betydligt gods, eller öfver det godtycke, med hvilket man nu, i strid med privaträttens elementarbegrepp, förfogar öfver enskild egendom, likasom vore med Gustaf III hela hans familj utdöd och deras enskilda egendom hemfallen till Staten. Hvad anspråk man än vill inrymma åt en bestämd statsförvaltning på offentliza regeringsdokumenter, kan det dock aldrig inför någon domare i hela veriden rättfärdigas, att man nu öfverlåter privatoch familjpapper, tillhörande konung Gustaf, hvilkens enda rättmätige arfvinge är hans sonson, prins Gustaf Wasa, liksom hemfallet gods, till behagligt bruk för bokhandelsföretag. Hvem lefver väl ännu i Sverige, som kunde bålla sig berättigad att bryta förseglingar, på hvilka konung Gustaf förordnat, att de efter så och så många år skulle få öppnas af en konung af min ätt? Redan vid det tillämnade öppnandet af de första kistorna hade sådana mått och steg blifvit tagna, som betryggade den höge arfvingens intressen, men hvilka härvid alldeles blifvit utan iakttagelse och efterföljd. Den offentliga meningen skall säkert fälla den rätta domen öfver detta bruk af regeringsmakten, och isynnerhet behöfver väl den förståndige historievännen eller läsaren, som skall taga i sin hand en dylik, efter professor. Geilers godtyckliga urval föranstaltad upplaga af äkta eller understuckna dylika handlingar, icke först att erinras om hvilka omständigheter, som under en dylik mellantid och de förefallna ovanliga förhållanderna måste ligga i midten, innan dylika en konungs privatoch familjpapper kunna blifva offer för ett sådant litterärt utbyte. Finnes elt sådant företag löna sig, så torde snart innu flera kistor med Gustaf III:s papper framdragas ur serskilda privatgömmor; och i Sverige kunde då motses uppkomsten af en ny industriren, liknande den famösa memoir-fabrikationen Frankrike.n Det ser nästan ut, som om detta Donaubref skulle hafva kommit från prinsen af Wasa sjelf eller under hans impuls.