Aftonbladet – 16 augusti 1843, sida 1

tidningar; men i alla fall kan man icke misstaga sig om att Weitling sjelf haft i kommission den äkta parisiska kommunismen, och det är lärorikt att se de ytterligheter, åt hvilka de, från alla sidor tryckte och missaktade, arbetande klasserne slutligen kunna hängifva sig. Första delen af undersökningen bemödar sig att uppfatta de grundsatser Weitling sökt utbreda. Derom citeras ur hans bok Garantier för harmoni och frihet,: Förstår samhället, hvad det är under en dålig organisation och hvad det kunde blifva under en bättre, så bekymra vi Oss icke det ringaste om uppbyggande, utan blott om nedrifvande; ned med det gamla skräpet och ned med allt nytt rustverk, med hvarje ny grund, som blott höljer en rest af det gamla onda.x Lycklig är blott den belåtne, och belåten är blott den, som kan bestå sig allt hvad andra bestå sig. Men så länge ett individ ser omkring sig andra, som glädja sig af en bättre ställning, så länge han kommer i beröring eller, hvad värre är, i beroende af dem, så länge känner han sig hvarken belåten eller lycklig, äfven om han för öfrigt kunde anses för både rik och mättig. Belåtenhet är jemvigten mellan menniskans begär och förmåga. I stället att nu samhället borde bemöda sig, att för hvarje individ tillvägabringa denna jemvigt, gynnar det fastmer det afskyvärdaste missförhållande. Tron j icke att det snart är tid att från rättvisans vågskål nedkasta de penningpåsar, som till den enes förmån nedtrycka den andres begär och förmåga, och att såmedelst återställa den ursprungliga jemvigten?, — — — Då man först införde eganderätten var den ursäktlig; ty det fanns ännu inga pengar, men deremot jord tillräckligt. Men från det ögonblick menniskor funnos, som omöjligen kunde blifva. egare, blott derföre att andra före dem tagit allt åt sig, och derföre att all jord redan var intagen, från det ögonblick var eganderätten ett ingrepp i samhällets naturliga rättigheter, en kärlekslös, brodermördande, menniskans värde och hennes bestämmelse vanärande akt. — — Oppna edra fängelser och tuktbus, säger j:g, det finns mycket ärligt folk derinne. Öppna dem och säg till de ärliga: J vissten icke hvad egendom var, vi visste det icke heller; låtom oss gemensamt nedrifva dessa murar, dessa galler, fylla dessa grafvar, på det orsaken till våra misshälligheter må försvinna, och låtom oss åter blifva vänner., — — — ,Hvart vi blicka i den gamla, ruttna sambällsordningens byggnad, stöta vi på brott och brist, hvars orsaker äro att söka i olikheten, och medlet, att underbålla denna olikhet, är penningen., — — — Ett fullkomligt samhälle har ingen regering, utan blott en förvaltning. — — — Begreppen: språk, gränser, fädernesland, äro för menskligheten lika litet nödvändiga, som de bestående, religiösa dogmerna. Alla dessa begrepp äro blott föråldrade qvarlefvor, hvilkas skadlighet blir allt mer känbar, ju längre de fortfara, — — — Politikens filister förebrå 0s3, alt vi äro för mycket verldsborgare; vi må vara stolta öfver om så är, ty då hafva vi ock en framtid; det gamla otyget af skilnad och isolering, begreppen om åtskilnader, om språk, fosterland och gränser, skola icke få någon framtid.y De medel, som för utbredandet af de kommunistiska grundsatserne skola blifvit af Weitling föreslagne, indelas af kommitteen i: 4) kommunistiska föreningar; 2) personliga förbindelser; 5) pressen; 4) våldsamma medel. Med afseende på första punkten anmärker kommissionen, alt sekten funnit ganska få anhängare bland infödda Schweizare; de flesta medlemmar voro Tyskar. Ar 4840 existerade blott en enda, af Weitzel grundad kommunistförening, nämligen i Genf; men nu finnas, utom 4 franska föreningar, med ungefär. 300 medlemmar, äfven 43 tyska, med tillsamman 800. Dessa indelas af Weitling som följer: Grätliföreningen, af bara Schweizare, med syftet: Schweiz politiska en het; ungtyska föreningen, af Tyskar och Schweizare, med syftet: Tysklands politiska enhet och republik; kommunistföreningen, af Tyskar och Sesweizare, med syftet: hela mensklighetens befrielse, afskaffande af eganderält, arf, pengar, belöningar, lagar och streff, o h införande af en lika fördelning af arbete och njutningar, enlist naturliga förhållanden. Kommunisterne hafva merändels vändt sig till redan existerande sångoch läseföreningar, eller sökt bilda nya sådane, för att under dem dölja sig och gifva sig ett oskyldigare utseende. Weitling skall, såsom föremål för föreningarnes sträfvande, hafva uppgifvit: brödraskap, införande af Du-ordet, öfning i att förlåta förolämpningar, social bildning, medelst studium af alla sociala systemer, befordnande af sällskapliga, ej kostsamma nöjen, undvikande af lyx och iakttagande af en regelbunden lefnad; slutligen en propaganda, genom att knyta förbindelser med ansedda personer, uppmuntran till ingående i kommunmistföreningarne och utbredande af kommunistiska skrifter. Till föremål för sammanträdena hörde äfven examen i kommunistiska läran. Penningebidrag och tysthetslöfte voro äfven införda. I de franska kantonerna Genf, Waadt och Neuenburg hade kommunisterne mesta insteg. I Bern skola de räknat på understöd af en regeringens medlem. Weiltling tänkte antaga borgarerätt i Berner-Oberland. I Zirich hade före Weitling Rogge uppträdt och dens, k. profeten Albrecht var både der och i Winterthur verksam. Weitling ansågs imedlerrid som öfverhufvud och förde korrespondens med propagandan i Paris och flera personer i Frankrike och Tyskland. Flera j