Aftonbladet – 15 augusti 1843, sida 3

mans kunde vara föga märklig, och behöfde åtmir stone icke belasta statsanslagen, då hvar kommun oc hvar skola utan svårigbet kunde bestrida den ring andel deri, som kräfdes för dess egen ungdom. Ling menade att detta system, en gång infördt ett af de Skandinaviska rikena, skulle innan kor blifva gemensamt för dem alla tre, om ej af anna orsak, åtminstone för exemplets skull. Med sin poc tiska siareblick såg han redan förut huru Skandina viens män, vid hvarje kust, på hvarje fält, i hvarj pass, förstodo att röra sig taktiskt och fördela sig ordna sig och samverka praktiskt, när helst faran s påkallade, och det utan några vidlyftiga och vådlig långsamma förberedelser. Men faran fann han ingen under sådana omständigheter. Han log deråt oc upprepade med tillförsigt de betydelsefulla forntids orden, som anföras af Frithiofs skald: Och hållen J tillhopa, J söner tre, Er öfverman, det vet jag, skall nord ej se. Om någon i vår tid, så få år eter Lings bortgång ler åt dessa siareord och hånar dem som poetisk: drömmar; så är det sorgligt nog. ty vår folkstam oberoende är i sig sjelf ej annat än en sådan dröm Det är ett ord, ett begrepp; den kan hvarken äta eller drickas, eller uppskattas i räntekupons eller öf verskottsmedel; och likväl bar man förut i vår norq aldrig tvekat att offra både lif och egendom, för at hindra denna dröm att någonsin sluta; ja, till och med dynastier hafva icke skonats, när ett sådant of fer trotts kunna afvärja faran; den Holstein-Gottorp ska lemnade det sednaste exemplet derpå. Det tord imedlertid vara nog att hafva fästat äfven den amn skilda eftertankan på detta ämne. Det ges inte hinder för serskilda kommuner, att besluta införande af militärgymnastik och beväringsexercis i sina skolor och det skulle vara intressant att känna namnen p: dem, som, af andra skäl än den vitsordade oförmå gans, lade sig emot besluten derom och sökte före. komma verkställigheten deraf. menn nast