OCONNEL OCH REPEAL-FÖRENINGEN I IR-, LAND, dramatiskt beskrifna af ett ögonviltne..: Efterföljande bref uti en tysk tidning angående den store irländske agitatorn, såden han visar sig under sitt närvaronde uppträdande, är så dramatiskt målande, alt dess meddelande troligen äfven skall. e3a intresse för svenska läsare: Uti .andra våningen af spannmålsbörsen är repealassociationens lokal, hvilken på sin höjd är 8:fot bred och 44 å 46 fot lång. I midten af denna: kammare; ty sal skulle icke vara dess rätta benämning, står ett tre. fot bredt och tio fot längt furubord: för pressens referenter. Vid öfra ändan af detta bord är en liten upphöjning, ju t lagom stor för ordförandens stol, hvilken är en ohyflad trefot, vid hvars bakre stöd en; grånribba är fastbunden med vanligt rep, vid hvilken på samma. sält en liten grön fana är fästad, hvarpåläses ordet Repeal i gyllene bokstäfver. Vid föredragandens bord är en bänk med skrank, bakom hvilket står en annan bänk,-hyarefterfölja ännu fyra andra uppstigande bänkar. Den bakre hälften af :ammaren är för den publik, som hvarken behöfver eller åstundar sitta. Ofvantill finnes anbrägt ett slags läktare, liksom i protestantiska kyrkorna för fruntimren. Hela rummet, då det öfyerallt är fullsatt, kan rymma på sin -höjd 200 å: 250 personer. Vid väggen-till höger från ordföranden är en stor duk fastsatt;-hvarpå:står-skrifvet med svarta bokstäfver: Intet land, som är starkt nog att utgörå en nation, anstår det att förblifva en provins.: Längre bort på väggen läses i grön skrift, omgifyen af gröna löfkransar: Det folk, som icke önskar vara sin egen lagstiftare, förtjenar slafveri, Bakom ordföranden, ofvantill på väggen, läser man: Förmögenhet har icke blott rättigheter utan äfven pligter. Slutligen ser man på väggen en grön: fana med gyllene inskrift: Den, söm-begår ett brott, förstärker sitt landg: fiender. Daniel ÖConnel.n : Jag hade en rekommendation till herr John OConnel, hvilken jag öfverlemnade honom på spannmålsbörsen. Han förde mig tilllokalen för sällskapets sammankomster. Jag. måste tillstå, att denna gjorde på mig icke just något gyn amt intryck för repealen; den hade ett allt för mycket provisoriskt utseende, liksom om den först i går och endast för i dag och morgondagen blifvit hopslagen och uppförd. Det låg ingen soliditet i dessa yttre omständigheter och bisaker, och jag kunde ej underlåta att derifrån till någon del sluta till dess inre väsen. Jag kom ovilkorligt att tänka på dessa marknadsbodar, hvilka hvarje år upp öras för några dagar. Herr John OCon. : nel sade till mig: Här genomdrefs katolikernes e. mancipation och här skall repealen äfven genomdrifvas., Har då denna anstalt varat länge? frågade jag ovilkorligt.. Det är den gamla katolska associationens, var svaret; dessa få ord framkallade straxt : en helt annan känsla och det provisoriska, i anledning af de yttre intrycken, blef tillräckligt solid för de inre resultater, som-der blifvit tillkämpade. Det har gifvits herrskare och verldsbescegrare, som icke haft någon ännan thron än sadeln, inga andra städer : än sina härars läger. Ja, då jag nu öfvcrsåg de olika inskrifterna och begrundade deras inre kärna, då jag i dem fann fröct till de största statssanningar utsådt, anade jag, att en omskapning här försiggår, . som kan blifva i stånd att förvandla ett läger i em ast borg. : Å Några dagar sednare bivistade jag Associationens ofentliga sammankomst; jag kom temligen tidigt och likvälfanns ej mer nägon plats öfrig. Men det sällskap, ag bär såg församladt, gjorde ett ännu mer otill-. redsstältande intryck på mig, än sjelfva inrättningen. De reserverade platserna voro mest upptagna af aretarc, folk af lägre medelklgassen, några prester och lågra vetenskapsmän.Den egentliga publiken i allnänna rummet var af det slag, som jag aldrig förut ett församladt på något offentligt rum-I de små oulevards-theatrarne i Paris ser man äfven nöd och lände, men här uti ÅAssociationen funnos icke få, om säkert hoptiggt den skilling, entren kostade. Då jag icke kande välja min. plats, så förde mig nödändigheten ganska nära demokratien. Min närmaste ranne satt på rampen, som åtskiljde det bättre sällkanet från hopen; han bar en klädsel, som på mer n ett ställe lät en se nakenhet och en loppbiten hud, långa såg man af detta slags folk med skråmor nsigtet, trasiga och smutsiga. Dessutom bestod puliken till en stor del af pojkar, resten utgjordes af