Aftonbladet – 10 augusti 1843, sida 2

ket möjligt är följa medelvägen, och bland dessa vingla de fleste mellan de bege viterligheterne af för mycket eller för litet; ty vröäns ega de icke och kunna ej heiler få det. Under allt detta öfversvämmas läkekonsten af upptäckter, som like gräshoppsvärmar förtära den späda brodd, som vetenskapen tid elter annan skjuter. Knappt har en åsigt slagit sina bjertblad och börjat lefva upp, förr än den begrafves under en massa af så kallade nya erfarenheter, som väl! småningom åter gå upp i rök, men som alltid lemna brodden vissnad efter sig. Vattenkuren har kommit och kastat en ljusstråle på oredan, och nu först se vi hvilket upplösningstillstånd, som ridit inom läke. konsten. Men sjelfva denna oreda är ett glädjande tidens tecken; ty den bevisar att läkarena, bvar i sin stad, pröfva och tänka sjellva, att den gamle autoritetsmaximen är slut och alt vi ejnu, som för hundrade år sedan, blindt följa ett stort namn och anse oss salige då vi blott tro, men ej se. Vattenkuren visar oss helt enkelt, att vi måste återvända till naturen och vända ryggen åt professorerne, om de gå en annan väg än hon, alt vi måste ödmjuka oss och ijera henne, i stället att söka kufva henne raed den korsade elden från våra batterier af flaskor och pillerburkar. Om pnågon kurmethod funnes eller kunde finnas, som i alla möjliga falt kan användas, så är det visserligen vattenkuren. Den är, om man så vill, en universalkur, just derföre att dess verksamhet ej är direkt, utan endast beror på ett frigörande af naturens egen läkande kraft, ett konstgjordt frambringande af samma eller analoga reningsprocesser, som dem hvilka förega under en fe