Aftonbladet – 9 augusti 1843, sida 3

det, en tid varder kommande, då detta går fullbordan. Som det nu är, kan det ej länge förblifva. Stora stormar skola snart stryka igenom vårt kära Danmark och sopa det rent från allt förtryck; politiska åskmoln ladda sig redan på vår himmel. Ve den stund, då ovädret bryter löst, om ej allt dessförinnan är klart mellan styrelsen och de styrda; detta folk, som nu lider brist på det nödvändigaste, under det dina hästar förtära öfverflödet ur marmorkrubbor. Älskade konung, måtte du lyssna till tidsandans fordringarl måtte du inse, att en nyttig och ädel statsreform är hvad Danmark nu behöfver, om det skall kunna bestå med anseende, Liksom barnets kläder ej mer passa, sedan det uppvuxit, så tarfvar staten sina styrelseförändringar. Danmark har alltför länge varit barn; NU är barnet uppvuxet till kännedom af sin fulla styrka och sin rätt; lös derföre du på de politiska banden, hvilka äro förnedrande för den fria, utbildade menskligheten, — ja, lös dem, innan folket tager initiativet och bryter dem sjelft. Och Danmarks framtid? frågade konungen med ljungande bliek. ,Derom säger den ena skalden: Hvad sjelf ej är ett helt, sig till det hela slute! För hvarje halft är stunden hastigt ute 1). Och derom säger den andra skalden: Og Svensk og Dansk, af samme Heltestamme , Men af den lange Feide kied, Forbinder Baldurs Flamme Til huld Samdregtighed 2). Tala ej i metaforer, utan förklara mig diktens andemeningn, halft befallde Christian, Nå väll — Sverge, Danmark och Norge skola alla tre varda ett land, för att upprätta nordens fallna anseende, och ännu en gång i verldshistorien få ett namn. Men detta skall ej ske i din tid, konung. Motverka derföre ej hvad du ej kan 1) Tegnår. 2) Oehlenschläger.