Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 4

Man tror sig kunna intressera genom följande nyligen pässerade sanna händelse: En militär, öfver 60 är gammal, var så oförsigtig, att för 5 år sedan ingå er penninge-transaction med en Jude, som efter 5 års process ej blifvit bragt till slut Han försålde en Lifassurance, tagen på lifstid å 200 St., och gaf en förbindelse å 350 Rdär Bko, att betala årligen för ränta och premier, och som säkerhet derför sitl Pensionsbref. Konungens dom föll sistl. Januari på det sätt, att dokumenterna skola från Juden återlösas, hvarpå man var beredd, men Juden vill ej låta beqväma sig dertill, emedan ban anser förmånligare att taga öfver 12 proc. intr. på sina penningar och 4000 Rdr Bko vinst å Lif-assurancen (hvarföre han gaf 2400 Rdr Bko) när officeren dör, som nyligen haft siag. Man bar vändt sig till Öfverståthållare-Embetet, som förvisat målet till Domstol; således från Konungen till Kämnersrätt; och den åldrige, med flera blessyrer, erhållne i krig, försatt med en älskas maka och dotter ytterligare på 5 års svält, ty de föregående 5 , åren har han ej fått en B af sin pension, som den barmhertige Juden lyftat under tiden; häraf tyckes man se kraften af Armeens Pensions-Cassas Reglemente och dess 1085 8. Som en anekdot, passande till förestående händelse, torde böra nämnas: En Polsk Jude, som lånte på pant, fick besök af en landtman, som ville belåna en Pels, hvarpå Jaden beviljade 5 Rdrs lån på , ärs tid; men som Juden tog något öfver 200 9, pr år, sade han till Bonden: när jag råknar efter får du, utom de 5 Rdr jag skulle ge på pelsen, ge mig ytterligare 8 B till i ränta, som bonden äfven gjorde. Utkommen på gatan, sade bonden för sig sjell: Kein Pels, Kein Geld, und der Jude hat doch recht