Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 3

jag denna lilla rysning, som ni vet, men det va blott för ett ögonblick. Sedan värjorna en gån korsat hvarandra, hade jag ingenting annat att tänk: på än min konst; den var svår, ty Daligny fäkta åtminstone lika bra som jag. Vår fäktning vai ädel. För att sluta den, gör han ett falskt utfall och i det ögonblick, då jag parerade en terz, satt. han en stöt 1 armen på mig, i det han ropade utfall mot bröstet! Jag gifver dig så godt igen sade jag straxt, i det jag gaf honom en stöt sidan. Sedan vi begge blifvit sårade, åtskiljd man oss; vi omfamnade hvarandra och — de var allt! — Och er blessyr? sade Estelle, i det hon emot sin vilja, smålog. Å — Det är blott en rispa; nu vet jag, hur pas jag kan rätta mig efter mina nervers fasthet, oct jag vet att faran, som på afstånd är något, är pi nära håll ingenting. — Nu, då du blifvit så stridbar, sade Serviar med allvar, måste du afhålla dig ifrån dylika prol Alla värjstyng göra ej blott en rispa. — Jag förenar mina råd med er onkels, inföl fru Caussade; man bör vara tapper, men äfven för nuftig och försigtig. — Bomber och granater! utropade öfversten du har blifvit roärkvärdigtuförnuftig, fru bjel tinna, som så mycket föraktat försigtiga män Har giftermålet redan gjort sin verkan? — Giftermålet! sade Felix med en häpen minc — Ja, min löjtnant! återtog Hr Herbelin gläd tigt; vet, att under er frånvaro, och till och me: utan den artigheten att begära ert samtycke, hafv si ställt till ett giftermål, vid hvilket ni skal olfva marskalk. För tusan! nå, i stället för at