Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 2

EA — På sin kammare, förmodar jag, svarade Estelle; har ni någonting att säga honom? — Mycket, återtog berr Herbelin, med en vredgad ton; och till en börian: lycklig resa! — Lycklig resal sade Servian, ni vet då att han reser? — Jag vet att han skall resa, för sju tusan! Det har varit länge no, vill jag tro, som han hedrat oss med sitt sällskap. — Har ni fått bref ifrån Paris? sade Estelle med liflighet. — Ja, min fru, jag har fått bref ifrån Paris. återtog öfversten, utan att öfvergifva sin grälande ton; lärorika och uppbyggliga bref. Mageron har dröjt länge med svar, men han har haft skä dertill. Vill du tlära känna innehållet af hans svar, så hör. Öfversten tog ur sin ficka ett ganska illa skrynkladt papper och med em af hans dåliga lynne af bruten röst, läste han följande: Genast efter mottagandet af ditt bref, mir gamla kamrat, har jag rustat mig för den ifråga ,varande affären, Se här uwunderrättelserna som jag erhållit; jag kan gå i borgen för deras trovärdighet. Tonayrion (Jean Raoul) omkring trettic vår gammal, son till en parfumör ifrån Bourdeaux fordom skrifvare hos en advokat, nu utansyssla pförmögenhet eger han ingen; hans far lemnede honom hundra tusen franes, som i detta ögon blick äro bortsurrade. — Han är känd på otil låtna spelhus och, hvad som är mer, på Sain Pelagie. — Det förflutna året, flyktande hufvud stupa för sina fordringsezare, begaf han sig til Algier i den mening att der etablera någon in dustrigren, det vill säga, för att der plocka landt