Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 2

harm fördubblas; men denna häftiphet blidkades snart, när Estelle vid slutet afsin berättelse hade tillstått, ej utan någon liten rodnad, att hon hade försonat sig med Servian. — Du ser då, att jag hade rätt, sade hr Herbelin, i det han glädtigt gned sina händer; jag är säker på att vår vän är lika modig, som jag sjelf. Se så! jag är af gamla skolan, jag tycker om romaner, som sluta med gitermål. Emedan du önskar att jag inte skall hugga öronen af den der upptågsmakaren Tonayrion, så skall jag lyda dig, men med det förbehåll, att du gifver din hand åt Servion i min närvaro, och det genast. De båda älskande vexlade ett smaleende. — Hvad skrattar ni åt? — Deriåt att er befallning kommer för sent, svarade Estelle, som med en behagfull rörelse lade sin hand uti Servians. — Förbehållsamma varelse! sade hr Herbelin, kyssande sin dotter på pannan, under det han med den mest kraftfulla hjertlighet tryckte sin tillkommande mågs händer. I samma ögonblick öppnas dörren och Felix Cambien störtar in i salongen, ansigtet glädjestrålande och den högra armen i band. — Felix! utropade tre röster på en gång. Eleven i Saint Cyr aftog mössan med vensira handen och kastade den vårdslöst på en soffa. Han bockade sig sedermera för fru Caussade med en kavaljers artichet, och tog en min af mogen eftertanka i det han på engelskt vis hälsade på sin onkel och på öfversten. — Det var märkvärdig!! sade Betellei det hon hötroktade honom uppm m!; varven bet er ide venstra armen, Och ni är sårad iden högrat