Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 1

blott tänka godt om er. Ni påminner er vår resa till Wichy? — Sedan jag lärt känna er, påminner jag mig allt — Det är, derifrån, som mitt förändrade uppförande emot er daterar sig. — Af nåd, förklara er! — Det är svårt att göra, fortfor Estelle med förvirring; huru skall jag kunna göra det begripligt för er? När, tjufvarne stannade diligensen, tycktes det mig ..... har jag trott mig se .... kanhända jag bedrog mig .... men jag tyckte .... — Hvad då? i himlens namn! — Att ni var rädd, sade den unga enkan, som uttalade dessa orden helt sakta och hastigt, liksom då mån i biktstolen bekänner en svår synd, — Och detta utgör hela ert klagomål emot mig? utropade Servian, hvars ansigte upplystes af ett småleende, fullt af mildhet. — Det är alldeles tillräckligt, tror jag, återtog hon, i det hon betraktade honom från sidan. — Edert enda klagomål? utom det har ni ingenting att förebrå mig. — Ingenting, men svara mig, har jag bedragit mig? — Nej, sade han, med ett passioneradt uttryck; nej, ty jag var rädd, det är sant, och endast minnet af detta ögonblick är tillräckligt att ännu komma mig att rysa Hvad! Ni är qvinna och kan ännu ej begripa? Ni var der, de uslingarne . voro..beväpnade; vid första försök till motstånd skulle: en kula kunnat träffa er, och ni begriper ännu icke att jag kunde vara rädd. Fru Caussade bade böjt hufvudet bakåt, i det hon till hälften tillslöt ögonen, för att så mycket djupare? kunna undersöka riktigheten i detta