Aftonbladet – 8 augusti 1843, sida 1

—— —2 2 ass SS I stället för svar, betraktade den unga enka Servian, som förstod detta stumma språk. — Ni kan gå, sade han till Cluzel med e allvarsam min; frun vill i ert uppförande blot se en obetinksamhet, som er ungdom gör ursäkt lig, men som, om den förnyas, förtjenar en allvar sam näpst. Lovelaces bedrifter höra ej mer til vårt tidehvarf; dess minsta straff nu vore itlöjet glöm icke det. . Han öppnade dörren och yttrade till betjenter na, som stodo på post i rummet, utanför sa longen: — Låt herrn gål I stället att så hastigt som möjligt draga förde af den frihet, som blifvit honom beviljad, betrak tade Cluzel fru Caussade med ett mycket upp rördt utseende. — Antag min handling såsom en följd af obe länksamheten, sade han till henne, ty jag skull vara förtviflad om ni tog mig för en man uta heder. När jag tänker på, att jag skrämt er, ha Jag lust att straffa mig sjelf. Jag ber er, min fru i er godbets namn, var ädelmodig, säg mig al ni förlåter mig och att, om händelsen någon gån förer mig i ert grannskap, ni ej då behandlar mi; enligt vedergällningens lag. — Jag förlåter er, svarade Estelle, som ickt kunde afhålla sig från att le, då bon såg exröfva rens nedslagna min; vänta, återtsg edert otäck: skägg, och skynda: er bort innan gensdarmern komma. Cluzel bockade sig Och tackade henne med el erkänsam blick, derpå vände han sig till Servian — Sedan jag eftertänkt, sade han till honom var det ej en örfil, det var ett slag af knytnäf