Aftonbladet – 7 augusti 1843, sida 3

hand, hon skulle fordra af mig, att jag lärde mig att dansa på ståltrådslina; men jag hoppas att blifva allt qvitt, om jag räddar henne vid ett lägligt tillfälle ur någon förskräcklig fara. Men, som faror äro sällsynta, blir det nödvändigt att ställa till en, söm förer mig rakt inf hbymens hamn. Dramen är skrifven; det fattas nu blott att aktörerne läsa in rolernas Alltså, hör och beundra! Nästa dnsdag, klockan nio på morgonen, skola du, Salvatat och Balland infinna er en fjerdedels mil ifrån vägen till Compiegne, vid vägskilnaden vid Trieul;: Balland, som är jägare, känner stället. — Klädseln: söndriga bluser, förfärliga skägg, ansigten som Robert Macair, påkar och dolkar. — Jag slår vad att du genast gissat. — Ibland andra tappra vanor har min tillkommande maka äfven den, att promenera alla morgnar uti skogen, och bon passerar oföränderligt det utsatta stället. Passa der på alla tre, då villebrådet i hast kommer. Ni rusar på henne med utseende al de mest förfärliga bofvar, man kan göra sig föreställning om; ifall ni tappat qvällen förut på roulette, så skall ert spel blifva så mycket naturligare. Jag befinner mig på stället, genom Försynens:skickelse, och jag rusar på er utan vapen; en af er skall hafva den godheten att låta afväpna sig. Sedermera stor strid på lif: och död! man slår blott åt benen, som Charlets karrikatur säger; isynnerhet; glöm ej att draga edra dolkar och att måtta dem åt min hals; fruntimren tycka mest om dolkar! Jag behöfver ej tillägga, att ni slutligen: blifva skamligt öfvervunna, hvar och en i sin ordning. J flyn, dramen är spelad, och det öfrigasangår mig. Om tre månader — brölop; J skolen blifva bjudna förut. Detta kan ej få något annat slut. Jag ber, Gud, min bästa uppslukare, att han vill hafva. er:i sitt heliga beskydd. — Förening gör styrka. Tonayrion.n (Slutet följer.) 47