för att kunna lemna Servian den minsta uppmärksamhet, hade ban lemnat honom i två dagar fritt fälit att visa Estelle en misskänd mans värdiga och allvarsarama uppförande. För öfrigt, med själen oupphörligt sysselsatt med ett hemlighetsfullt förslag, på hvars uppfyllande han väntade, huru skulle han kunna gissa en, ända dittills okänd, rivals tankar? Under det öfriga af dagen sökte hvarken Estelle eller Servian att förnya sitt samtal, ehuru mer än en hastigt vexlad blick förrådde å båda sidor önskan af en fullkomlig och afgörande förklaring. Den följande morgonen gick fru Caussade, trogen sitt löfte, med lätta steg och klappande hjerta till det för mötet bestämdastället. Genom en känsla af obestämd Oro; somsblygsamma qvinnor vid ett dylikt tillfälle nästan alltid röna, vände hon sig ofta om, under det hon gick igenom parken. I det ögonblick, då hon gick öfver en liten bro, lagd öfver bäcken icke långt ifrån kossackens graf, såg hon sig om för sista gången och trodde sig känna igen Raoul Tonayrion uti en man, som straxt försvann ibland träden; Djupt sårad af detta slags spioneri; höll hon på att gå efter honom, för att gifva en iexa i belefvenhet åt denna ohöfliga figur, som tillät sig att sålunda följa henne; men hon betänkte att under tiden kunde Servian vänta henne och tro att kon ej böll sitt ord. Denna omständighet tystade hennes missnöje; hon försökte att öfvertyga sig att hon sett orätt, och att den. person, hon hade varseblifvit, var någon af betjeningen i huset; till hälften öfvertygad, gick hon hastigt öfver bron och befann sig På en öppen plats, beklädd med en mild grönska och bevuxen med hundraåriga träd — ett vildt och aflägset ställe, som hon vanligen valde till målför sina promenader. Nära en fjerdedels timma bade fru Caussade vandrat på denna plats. Hon hade gjort två slag omkring den, i det hon ofta såg sig om med en blick, hvari otålighet började framlysoa. Redan anklagade hon Servian för försummelse, ett oförlåtligt fel, när det sårar vår egenkärlek. Jag sade honom likväl: bakom kossackens graf, tänkte hon; det är omöjligt att han kunnat miss