Aftonbladet – 5 augusti 1843, sida 1

ordningsstadga för dervarande skoia, hvilken består af 4 rektorsoch 4 lankasterklass, som ock ett af skoldirektionen uppgjordt förslag till ordinarie aflöningsstat för lärarne vid berörde skola, enligt hvilket rektor, som hittills åtrjutit 314 Rdr 45 sk. 5 rst., kommer att i årlig lön erhålla 416; 28. 4., samt lankasterskolläraren 206: 56. 7. (St. T.) — Allmänheten har ännu utan tvifvel i minnet det jubel, som rådde i det stationära partiets läger, när den nuvarande konseljens multi, biskop Heurlin å nyo inträdde i rådkammaren; de väldiga trumpetstötar och fanfarer, hvarmed Svenska Biet beledsagade denna märkvärdiga befordran, och de löften, som då gjordes i nämnde tidning, att öfvergångsperioden nu skulle vara förbi och ett helt annat lif spörjas i de allmänna angelägenheterna, sedan Konungen tillegnat sig en sådan förmåga. Nära nio månader hafva förflutit sedan dessa glada bebådelsedagar; det förväntade fostret af statsmannavishet och organisalionsförmåga borde sålunda i dessa dagar vara fullgånget. Det oaktadt har man ända intill detta ögonblick icke varit i stånd att varseblifva, det hr biskopen eller någon af hans kolleger ens äro hafvande — med någon af de många behöfliga och vigtiga reformer till landets bästa, som efterlängtas af folket ifrigare än en thronarfvinge af ett barnlöst konungapar, och hvarom jemväl landets representanter gång efter annan uttryckt sina ifrigaste önskningar. (Härvid böre vi för rättvisans skull ej underlåta nämna, att efter hvad en annan tidning berättat, hr justitiestatsministern skall intressera sig för det nya lagförslaget.) Hvad som slutligen deraf kan komma till Ständerna, får man troligen se i sinom tid. Finis coronal opus: ändan kröner verket. Den enda taktik som man kan förspörja hos dessa statsmän, såvida en sådan öfverhufvud finnes, synes fast mer, såsom vi och flere med oss redan ifrån början förutspådde, vara den, att med undantag af ett eller annat befordringsmål, som genom sin märkvärdiga beskaffenhet då och. då väcker litet på allmänna tänkesättet, innesluta sig i en fullkomlig tystnad och insvepa sig i sjelfva nullitetens täckelse ifrån allt luftdrag al något högre lif än slentrianens, samt sedan låta oppositionen få reflektera öfver detta förhållande bäst den behagar, utan att dervid fästa det ringaste afseende, allt under den beräkningen, att då ingen egenskap i längden blir så mager alt offentligen behandla, som det absoluta intet, så skall den hos mängden så vanliga ledsnader vid det enahanda och begäret efter omvexling slutligen verka en diversion eller rörelse baklänges, hvad man vill kalla det, hos opinionen, till nullitetens förmån. Det vore kanske möjligt att denna Fabius Cunctators-taktik, detta om vi så få uttrycka oss, moraliska bockadsystem på elasticiteten af folkets politiska känsla, skulle slutligen till en viss grad vinna sitt ändamål, om icke några af det underordnade manskapet i den biskopliga hären, af ett obetänkt nit och af ledsnad att bara ligga stilla och göra ingenting den ena dagen och månaden elter den andra, emellanåt verkställde en liten stormning på egen hand emot de konstitutionella ideerna och grundlagen, samt dervid, såsom vanligt, i sin klumpighet rusade så långt fram, att de för mycket blottade både sig sjelfva och sina anörare för ett litet nederlag på logikens och sundaförnuftets stridsfält. Ett sådant der ströftåg har nyligen blifI vit verkställdt ungefär på samma gång af de goda kämparne Svenska Minerva och Svenska Biet, hvilka med skäl kunna säga om sig sjelfva detsamma, som en bekant borgersman vid Stockholms militärkorps en gång yttrade till vår nu varande Konung: Toujours Ekrothl Det är grefve C. H. Anckarsvärds nyligen utgifna brochyr, som gifvit anledning till dessa manövrer, hvilka äro af så märkvärdig och upplysande beskaffanhet, att vi skole bedja att dermed en stund få sysselsätta våra läIsare, börjande med den gamla amazonens, såsom iden äldsta i år och meriter. Vi kunna,, — säger Minerva, i en fortsättning i Thorsdagens nummer af en långdragen recenÅsion af grefve Anckarsvärds intressanta brochyr —, Ivi kunna hjelpa Grefven på vägen, till att finna Treda på en och annan af de olikheter, som äga rum emellan det Svenska regeringssättet och t. ex. det lEngelska eller det Fransyska. Uti det sednare landet gifvas alldeles inga andra statsiokomster än bevillningen, och uti det förra är förhållandet nära nog detsamma. Regeringarne i dessa länder bero således, för alla grenar af den allmänna förvaltningen, utaf representantkamrarnes benägenhet att hvarje år bevilja hvad statens tjenst tarfyvar, oci skulle denna benägenIhet visa sig färdig att uteblifva, så hafva dessa regeringar att välja mellan att låta statsmachiaen tvärt stadna, eller att söka ministrar, som understödjas af majoriteten i Parlamentet. I England tillkommer derutöfver, alt krigsartiklarne för armåen till lands och sjös, såsom undantagslagar, årligen beviljas, så att Kronan hvarken har penningar eller soldater, om Parlamentet vägrar dem, I Sverige är härmed annorledes beskaffadt. Bevillningen utgör den mindre delen af Kronans inkomster. Armeens och flottans manskap är för det mesta indeldt, det vill säga till underhåll funderadt uppå ständiga Kronoräntor, och den militäriska lagstiftningen ligger uteslutande i Konungens hand. Läroverkens inkomster äro också för z mesta ständiga. Samma förhållande är med städernas styrelser, med hela domarekorpsen på landet : med de flesta länsstyrelserna. Ständer kunna I derföre här i landet icke göra Regeringen alldeles redlös, och det vore väl icke ens rådligt för en opposition, huru mäktig den än måtte blifva, att sträcka sin vägran af bevillniog öfver en viss grad. Den kunde kanske försöka att tvärt emot föreskriften i 30 R. F., vägra alla anslag till värfvade troppars underhål!, till skeppsbyggnad och till artilleriets materiel,