Aftonbladet – 4 augusti 1843, sida 2

FOTAR ORO JACUTSHE, SOM UILLHIS CAC SJOrL SIg kand för oärlighet, på brodrens framställning huruvida Meurling vore å karte sigallate kontoret anställd, yttrat, att Meurling måhända begagnade stämpeln att dermed märka af honom utfärdade qvittenser från auktionsverket, samt att de, som orden fallit, icke borde bry sig derom, hvarföre brodern åter lagt stämpeln tillbaka, utan att vittnet hvarken förut eller sedermera sett densamma å Meurlings rum eller annorstädes; att ingen af de vid rätten nu tillgänglige stämplar, hvilka vittnet Jemnades tillfälle påse och beskåda, vore densamme, som funnits å Meurlings bokhylla, helst denne varit i ett mera platt och mindre tjockt trädstycke utskuren, men att å densamma sjelfva snittet eller stilen varit fullkomligt likt den å de nu förevisade; samt att åtskillige gånger, serdeles på morgnarne, då vittnet besökt Meurling på hans bebodda och af vittnet hyrde rum, vittnet funnit eldstaden uti kakelugnen i rummet nästan fylld af falaska efter derstädes uppbrändt papper. Uppå härefter, på assessoren Salomonssons begäran samt med ledning af-ofvanberörde af vice häradshöfdingen Isberg meddeldta uppsatser, af rätten framställda frågor, förmälde vittnet: att, alltifrån den 4 Oktober 4841, då Meurling inflyttat i sitt af vittnet hyrda rum, det han under påföljde nio månader bebodde, till dörren funnits tvenne Åycklar, af hvilka Meurling sjelf alltid innehaft den ene samt vittnet eller hans husfolk, som till en del besörjde Meurlings Juppassning, den andre, hvilken sednare vittnet och hans broder begagnat för inträde vid ofvanberörde tillfälle i Meurlings rum; att vittnet icke närmare erinrade sig tiden för samma besök, än att sådant skett en Söndagsmorgon i sistlidne November månad och icke heller numera kan i minnet återkalla huruvida den eftersökta boken dervid från Meurlings rum medtagits, i hvilket fall densamma likväl efter kort stund återställts; att, vid ofvan antydde förhållande, vittnet icke vore i stånd att med säkerhet upplysa, om andra stämplar eller verktyg vid tillfället funnits å Meurlings bokhylla undangömda; att vittnet, som icke någonsin sett något af Meurling å auktionsverkets vägnar utfärdadt qvittens, för sin blott gissningsvis yttrade förmodan, att ifrågavarande tryckstämpel af Meurling begagnades till slika. qvittensers stämplande, icke haft annan anledning, än den kännedom vittnet ägde derom, att Meurling varit vid nyssnämnde verk anställd ; att vittnet väl förmärkt, att förre bruksägaren Husberg och förre gevaldigern Crona ofta besökt Meurling under de nio månader denne bebott sitt af vittnet hyrda rum, men deremot, ehuru flere gånger vid dessa besök närvarande, hvarken funnit Meurling söka vid sådana tillfällen förekomma andra personers inträde i rummet, eller hört Meurling med Husberg samtala i ämnen, som med det nu ifrågavarande stode i gemenskap; samt att vittnet icke hade sig bekant om Husberg under Meurlings frånvaro vid ett eller flere tillfällen varit i dennes rum ensam innesluten; dock förmodade vittnet, att närmare upplysning isistnämnde omständigheter skulle kunna meddelas af arbetskarlen Zimmerman, som. under tiden biträdt Meurling imed uppassning, och i sådant afseende ofta å hans rum varit tillstäådes. Till vittnets besvarande framställdes vidare, i anledning af notarien Meurlings ofvan omförmälda skriftliga uppsats, frågorna: 1:0 Huruvida ieke lådor och andra förvaringsställen i Meurlings rum ständigt varit olåsta, och isynnerhet hans bokskåp, för hvilken besökande som helst tillgängligt? Svar: att vittnet deråt icke lemnat uppmärksamhet. — 2:o När vittnet först fann Meurling innehafva kartor och om han döljde att han dem af Husberg emottagit? Svar: att vittnet icke någonsin hos Meurling varseblifvit stämpladt papper, men att, då Meurling vid ett tillfälle i början af sistlidet år varit i behof af penningelån, ban dervid till vittnet yttrat, att, om vittnet kunde skaffa honom penningar, Meurling såsom hypotek derför ville lemna kartor. — 3:0 Om Meurling någonsin haft dörren till sitt rum låst under sin hemmavaro? Svar: att åtskilliga gånger så varit förhållandet, utan att vittnet dertill känner anledningen, och 4:0 Om vittnet anser Meurling äga teknisk skicklighet att göra kartor? Svar: att vittnet derom ieke kan gilva något omdöme. 2:0 Boktryckeri-konstförvandten J. E, Rosenberg: vidhöll sin vid förhöret den 314 sistlidne Mars afgitne berättelse, som nu ur. protokollet upplästes, med tillägg, uppå framställda fråger: att vittnet numera bestämdt erinrar sig, att vittnets och dess broders ifrågavarande besök i Meurlings rum, derifrån någon bok då idke medförts, tilldragit sig på förmiddagen : Söndagen den 7 November sistlidet år; att vittnet dervid icke genomsökt Meurlings bokhylla, och till följd deraf icke nu tilltror sig med säkerhet kunna uppgifva, om andra stämplar eller verktyg der funnits undangömda, men att flere slika redskap, än ifrågavarande tryckstämpel, af vittnet vid tillfället icke upptäcktes; att nyssnämnde stämpel, i afseende på snittet mycket liknade de nu härstädes tillgänglige och vittnet föreviste stämplar, af hvilka, såsom båda skurna i tjockare trästycken, likväl ingendera var densamma, som i Meurlings bokhylla -påträffats; samt att vittnet icke en gång till utseendet känner förre bruksägaren Husberg, om hvilkens förhållande till Meurling, vittnet således saknar all kunskap. 3:o Kassören Valtinson: att, sedan vittnet för er fordran, å trehundradesjuttio riksdaler hos smeden Olsson här. i staden, af denne såsom betalning fått i början af år 1842 emottaga diverse lösören, hade kort derefter notarien Meurling inställt sig hos vittnet och, å bemälde Olssons hustrus vägnar, begärt att få samma lösegendom igenlösa, dervid Meurling jemväl förbehållit att vittnet ville såsom betalning emottaga Istämpladt papper, som Meurling i liqvid med Hr ka-Imereraren Björkman skall bekommit; att vittnet, med Ibifall till Meurlingg förslag, till honom utlemnat be.Irörde lösegendom och såsom godtgörelse derför af MeurIling erhållit rena och omakulerade biläggningskartor, Jaf tio, tjugu dch tjugufem riksdalers valör, för ett Isammanlagdt belopp af trehundrade riksdaler banko, j hvilka kartor vittnet, i saknad af kännedom derom, att falskt stämpladt papper vore i omlopp och utan anledning till misstanka mot Meurling, derefter icke I närmare granskat, utan desamma sedermera dels till Meurling sjelf och dels till andre personer, som deraf varit i behof, serdeles tjenstemän vid auktionsverket, Ji smärre poster afyttrat och äfven deral å karteförsäljningskontoret, mot annat stämpladt papper, ut