LEJONHUDEN) AF CHARLES DE BERNHARD. Tvenne dagar varade detta förhållande, vid hvilket Herbelin och Tonayrion voro närvarande, utan att begripa det. Ofversten var bättre bevandrad i den. militäriska vetenskapen, än i kärlekens. Uti hans ögon var Servians eröfring af vapen ovh Estelles afväpnande två lika oförklarliga gåtor. Hvem fan kan gissa hvad som föregår i deras hufvuden? tänkte öfversten, i det han i hemlighet betraktade dem; dessa dagar har hon hehandlat honom, som jag skulle behandla en kossack, och han har varit foglig som ett lam. I dag är det hon, som blifvit lammet, och i stället för att draga fördel af denna gynnande vändning, så fortsätter han att snäsa henne och säga henne stickord. Jag märker, att det är tid för mig att blanda mig i spelet. Ehuru han hade lofvat sin dotter att gifva henne full frihet i valet al en man, så hade öfversten ändå ej afstått ifrån sin önskan att få Servian till måg, och han hyste inga betänkligheter vid att söka draga honom ifrån den elaka vändning, SOM han såg honom taga. Å — Se så för tusan! hvilket spel spelar ni? sade han till honom, ij det han tog honom afsides; skall ni då aldrig störa med att häckla amazonerna? Det är just skickligt och å propos, ni kan just skryta deraf! Vet ni.då inte att Estelles — ) Se A.B. HM 464, 463, 166, 167, 472, 173, 174, 175 och 176. sw 268, 109, 171, t Y