ensamt, så skulle det vara beslutadt i detta ögon blick; men ni vet att Estelle har sin vilja, oct jag är ingen barbarisk far. Jag vill ej tvings henne till något, det tillkommer er att sköta er! spel och vända det till er fördel. Efter min mening kan ni ännu vinna det och göra Tonayrior sehack och matt. Det enda klagomål, som Estelle har emot er, är i det hela blott en barnslighet. — Kan jag få veta detta enda klagomål? frå. gade Servian, hvars ögon uttryckte en liflig nyfi kenhet. . — Har hon icke sagt er det? återtog öfver sten med ett slags förvirring. I den händelsen tyst som muren! Det är dessutom bättre att n har en förklaring med henne. Försök att få hen ne att tala; tala för er sak, men isynnerhet ickt ett ord om allt det jag sagt er; jag har inger lust att blifva bannad: — Min goda öfverste, sade Servian med et småleende, fullt af sorgsenhet. Jag tackar er föl det intresse, ni visar mig. Var öfvertygad, at det skulle vara för mig i högsta grad ljuft at! allt fastare tillknyta den vänskap, som förena Oss, i det jag blef er måg, eller snarare er son men detta hopp är en luftbild, uti hvilken ja ej bör insölva mig. Jag skall säga er alla min: tankar; ty att fela i uppriktighet, hade varit at illa erkänna er godhet. Jag fann i går, att fn Caussade gjorde rätt i att eJ mottaga min hand — Hvad! sade Herbelin med förvåning. — Utan att tala om detta enda klagomål, on hvars beskaffenhet jag ännu är okunnig och som bör vara vidunderligt, emedan ni vägrar att säg: