Aftonbladet – 2 augusti 1843, sida 2

än en värja ..... Det var så lätt imedlertid; jag hade bara behöft göra som min onkel, taga vargen om strupen och strypa den; jag låta kasta omkull mig och :slagta mig, som ett stackars får! ... Hur vill: man, att jag efter detta skall kunna gå in i Saint Cyr? .... Och fru Caussade, som såg mig .... Hvad hon skall förakta mig! Jag är en poltron! en svag qvinna! utan mod! Emot aftonen förminskades febern och ynglingens sinnesrörelse tycktes lugna sig. Servian såg honom lugnare och lemnade honom i det hopp, alt en natts sömn skulle fullborda att återställa jemnvigten i denna unga och häftiga organism. Följande dagen om morgonen återkom. han, för att se om febern hade blifvit hämmad. Men, till sin stora förvåning, fann han sängen tom. Felix var utgången. Ett bref som låg på kakelugnen, adresseradt till Servian, underrättade honom om orsaken till ynglingens aflägsnande. i Min onkel), skref han, ,var ej orolig öfver milt försvinnande.. Om jag ej förberedt er derpå, så är det derföre, att jag fruktat edra anmärkningar och isynnerhet edert skämt. Utan tvifvel skulle Ni ansett som en barnslighet det djupa bekymMer, som min svaghet i går förorsakat mig., Ju mer jag tänker derpå, desto mer känner jag, att det är mig omöjligt att visa mig för fru Caussade Och er, innan jag bevisat, att jag ej är ovärdig eder aktning. Detta bevis, hoppas jag, skall ej låta vänta på si; Men jag upprepar det, var ej orolig och var öfvertygad om min orubbliga och Vördnadsfulla tillgifvenhet. — Felix. Hvad ämnar han taga sig till; den vildbjernan! sade Servian för sig sjelf, sedan han läst biljet