Aftonbladet – 2 augusti 1843, sida 2

rerka till detta, framför att tvinga folkets arbete och apitaler in i ett för desamma främmande slag af inlustriel verksamhet. g : 3. Betraktar man också de fördelar, som -historien ärer att en hvaraf de respektive kontrahenterne Iragit af den omförmälda traktaten, så skall man viserligen icke heller finna, att vågskålen sänker sig ill Englands sida. Åtminstone har detta lands handande ofta nog beklagat sig öfver de förmåner, som slifvit Portugal medgifna, och hvilka i tidens längd slefvo å Franska sidan, till endel med skäl, ansedla såsom ett slags fiendtlighet emot Fräånkrikes proJuktion, hvarföre detta land vedergällde genom att å sin sida betunga den Engelska industriens alster. Den indirekta förlust, som härigenom drabbade England; kan till en del tillskrifvas traktaten af 4703. Det fordras efter allt detta en stark tro, för att finna att England. för godt köp förvärfvat sig fördelen af att förse det lilla Portugal med yllevaror. Jag säger med flit det lilla Portugal; ty de vidsträckta Portugisiska koloniernas förseende kan England alldeles icke sägas hafva vunnit genom traktaten, emedan den redan förut ägde den, förmedelst en långt drifven smyghandel. Att för öfrigt den Portugisiska statsmannen, som afslutade traktaten, skulle hafva tänkt sig alla dessa hufvudsatser med den klarhet, hvaruti de för en sednare tid framstått, vill jag ingalunda påstå. Det är till och med icke rimligt; ty då skulle Englands dera! uppkommande stora förlust visserligen icke heller hafva undfallit det Engelska kabinettets uppmärksamhet, som i slika fall alltid visat en långt större skarpsynthet än de flesta andra europeiska regeringar. Jag har försökt framställa traktaten af 4703 i dess fulla konseqvens, för att lemna ett exempel på huru felaktiga de slutsatser i handelspolitiken äro, hvilka synas ligga närmast för handen. Deremot är det en annan traktat, som jag för motsatsens skull vill nämna, i hvilken England har ådagalagt en fulländadt klok handelspolitik. Det är traktaten af 1786 emellan detta land och Frankrike, vid hvars afslutande den Engelske fullmäktigen Eden visste att så behändigt smickra den Franska ministern Vergennes nationalfåfänga, att denne medgai att Engelsk fayence och porslin fick införas i Frankrike, mot att dettas dyrbara Såvres-porslin fick införas i England. Den Franska ministern glömde, eller kände kanhända icke den vigtiga grundsatsen, att det är endast de stora miassornas förnödenheter, som betyda något i handel, och att lyxartiklar endast finna en inskränkt efterfrågan... Erfarenheten lärde och snart huru fördelaktig traktaten var för England. Liksom ernåendet af ömsesidiga fördelar (reciprocitet) ligger till grund för handelstraktater, och det modifikation de kunna göra i ett skyddssystem, si yttrar också politiken understundom sin inflytelse motsatt riktning, i det att den oginhet, som af er stat blifvit visad mot en annans produktioner, ka! föranleda denne att enligt folkrätten använda retor sion, och beskatta den förres alster, t. ex. äfven d råa i ett högre förhållande, än efter det blotta skydds tullsystemets principer kan anses nyttigt för dess egel industri, som måhända icke kan undvara dessa alster.