Aftonbladet – 2 augusti 1843, sida 1

Kongl. engelska landtbrukssällskapets sammankomst i Derby. Denna sammankomst, hvilken inföll den 43 Juli, firades, som det höfdes ett rikt jordbruk, med en middag för omkring 2000 personer, som funno godt utrymme i en för tillfället uppförd paviljong. Flera talare framställde dervid med mycken talang den stora vigt jordbruket äger, men af alla dessa utmärkte sig främst ministern från Nordamerikanska fristaterna, herr Everett. Han ställde sitt tal, som bruket fordrar, till ordföranden, och läsaren må döma om han borde höras med nöje. ) Mylord and gentlemen, började han, jag försäkrar utan minsta tillgjordhet, att när jag betraktar det välvilliga sätt, hvarmed ni yttrat er om mig personligen och om mitt hemland; öfverväldigas jag af känslor, för hvilkas uttryckande orden äro mig alldeles otillräckliga. En sådan uppmärksamhet af ett sådant sällskap för mig och mitt fosterland, från denna bildade samling af engelska ädlingar, gentlemen och jordägare, från er, M. H., som så länge fört ert lands flagga med ära på sjön, och som häfdar ett så vigtigt och ansvarsfullt kall på landet, gör det mig omöjligt alt finna uttryck, som svara mot min tacksamhet. Ni har blott gjort mig rättvisa, då ni tillägger mig den ömmaste tillgifvenhet för mitt fäderneslånd. M. H., jag är en ifrig anhängare af läran om racernas och blodets verkningar. Jag menar detta är en lära, som: låter lämpa sig icke ensamt på korthornade-, Herefordseller Southdownsdjuren. Jag fäster mig vid racen hos menniskor, lika väl som hos de lägre djuren. Tillgifven, som jag är, med lif och själ min fosterjord, längtande att spänna hvarje nerv till dess tjenst, och om så påfordras utgjuta min sista blodsdroppa till dess försvar, gläder jag mig likväl i dag att mina förfäder också voro edra. Ljudet af mitt modersmål på hinsidan hafvet är musik för mina öron, och det fröjdar mig att få tala detta språk till mina anförvandter. Och om det finnes något tillfälle, något möte, som bör församla oss såsom bröder, så är det säkert ett sådant som det närvarande, egnadt åt utvecklingen af vårt skö. a fäderneyrke, jordbruket, alla bildade nationers förnämsta angelägenhet. Ja, M. H., om en tusendel af alt det snille, den kraft och de skatter, som af fiendtliga folk blifvit förslösade i en. vild och blodig täflingsplöjning på det land, som kallas ärans fält, hade blifvit använd för att se hvem som kunde öfverträffa den andre i fredens yrken, så hade våra jordbrukare bestämdt slagit våra diplomater ur fältet. I skolen på visst sätt lemna litet att göra it oss, vid de ängsliga öfverläggningarne nationerna emellan. Ni har behagat göra en hänsyftning på de vigtiga kommerciella förhållanden emellan de två länderna. De äro ganska vigtiga, och jag önskar de voro det än mer. Det har imedlertid hos mig uppstigit en tanka rörande detta, sen ag hörde det tal, ni i går afton höll, då ni utvecklade det oberäkneliga värdet af hvarje föremål för jordbrukets produktion. Storbritanniens handel med de Förenta Staterna — dess export ill och import från dessa stater — är vid pass vå gånger så stor som dess handel med något innat land, och imedlertid, hur mycket tror ni väl att den stiger till? Den uppgår i värde till ika Mycket som den årliga grödan af hafra och jönor i Storbritannien. Dessa artiklar äro jemsoda med exporten och importen mellan England ch Förenta Staterna. Jag vill tillägga ännu, ett aktum till upplysningar om ert iordbruks stora