Aftonbladet – 1 augusti 1843, sida 2

are — — — vf seraljens väktare, satte han snaran omkring halsen på djuret, som redan var till hälften qväfdt och drog åt utan barmhertighet, i det han tryckte foten på dess hufvud. Dödskampen varade ej länge; på mindre än en minut, var både rossling och ryckning slut. Vargen återgaf åt Tartaren sin vargsjäl, och dess kropp, nu ett kadaver, låg orörlig längst ned i varggropen, halsen prydd med silkessnöret, som understundom tjent till en sorglig halsduk åt paschar af mer än en hästsvans. Sedan exekutionen var fullbordad, närmade sig Servian till Felix, som tycktes vara nära att falla i vanmekt, och öppnade till hälften hans väst, som var fläckad af blod. Igenom den sönderrifna skjortan, såg han ett bredt sår, men som ej var djupt, och hvilket han genast torkade med Estelles näsduk. — Du har blott en rispe sade han till honom; låtom 0ss gå härifrån! visa sinnesstyrka! man betraktar Oss, Ynglingen upplyfte pufvudet och fick se fru Caussade, hvars ögon voro fästade på Servian med ett uttryck af outsäglig förvåning Bredvid henne stod den vackra Raoul, med en stång i hane den, och syntes vara brydd Ö!ver SM röle, ehuru han bemödade sig att visa en hållning mer än någonsin ståtlig och triumferande. Flat öfver att ör dessa vittnen, samlade visa sin sinnesrörelse fö os5t . Felix hela sin styrka och försökte springa upp ur ko bonom och han gropen; men hans krafter Sve föll tillbaka. — Låt mig gå upp först, honom. . Genom ett raskt hopp nådde Servian upp till kanten af varggropen. I ögonblicket derefter var han på gräsvallen och räckte sin hand till Cam. Ibien. Genom denna hjelp lyckades det ynglingen att denna gång korama ifrån det trånga batalj fältet, der han varit nära att finna döden. Men knapt var han uppkommen förr än han blef gripen af svaghet, sade hans onkel till