Aftonbladet – 1 augusti 1843, sida 1

LEJONHUDEN.) AF CHARLES DE BERNHARD: IX. Fru Caussade hade en bäftig, och för att så säga, manlig karakter, som gjorde henne en fiende till allt vacklande, denna lösa grund, hvarpå de obeslutsamma själarna stadna, men hvarifrån de kraftiga själarna söka lösslita sig vid äfventyr att falla i en afgrund. Att blifva upplyst om tviflet som hon första gången rönte, syntes henne lika trängande som nödvändigt. Här finnes två fall, tänkte hon: antingen ljuger han, och då är det nödvändigt att jag blir öfvertygad derom; eller säger han sanning, och, i den händelsen, är Servians misstro en oförskämdhet, och han förtjenar blifva förödmjukad derför. Att uppgöra en plan var för Estelle detsamma, som att utföra den. Van ifrån barndomen att följa sina nycker, mera än försigtighetens lagar, N vilka vanligen leda qvinnan, handlade hon utan beräkning och efter ögonblickets ingifvelse. Men denna ingifvelse, oftast förträfflig, understundom äfventyrlig, var i denna stund af en så excentrisk oförvägenhet, att vi knappt skulle våga tala derom, om vi ej bemödat oss att låta förstå, de fru Caussade var ung, vacker, själfull, med et! ord, förtjusande, och, hvad som var ännu mer -— enka. Alla dessa olika egenskaper gjorde kanhände, att hos henne kunde finna naturlig och rolig en fantasi, som hos en tafatt pensionsa — a Se Å. B. MM 164, 165, 166, A67, 168 ; 472, 173 och 174. , 9 171,